Columbus

Konstiga saker hände idag. Jag klippte raklugg, vilket är det jag trivs bäst i. Jag ser ut som en femåring, men skönhet har alltid ett högt pris eller något. Jag träffade fina Rebecca och Janica och hjälpte Janica att hitta hårfärg. Vi åkte sedan runt med trean från sjukhus till sjukhus och skrattade åt roliga saker. Konstiga, men roliga saker. Åkte hem och städa rummet. Nu har jag ett golv, ett skrivbord och en säng som man förut absolut inte såg bland allt papper, kläder och damm. Träffade Sneli, Nozzi och Becka och tittade på Det. Allt jag säger är: jag har innan clownfobi, och har nu det ännu mer. Den var sjuk och äcklig. På väg hem var jag rädd som en liten gris och en gubbe följde efter mig hela vägen hem. Mitt hjärta slog så hårt och snabbt att jag trodde jag skulle svimma. Rädd är en underdrift. Imorgon kommer jag packa, städa klart rummet, träffa Sneli och åka till London. Och dessutom har jag bestämt mig för att göra en playlist med massa kärlekssånger jag tycker om och gråter/nedetgörjagjuinte till. Lägger förmodligen upp den här sedan. Och det ska bli nya låtar, inget gammalt. Jag har helt tröttnat på gammalt.

Imorgon så utger jag ett löfte. Jag ska sluta äta kött helt. Inte fisk och kyckling, för de är "nyttigt kött". Men resten av det äckliga som inälvor, kött av kor, grisar, hästar, får, renar, älgar, kaniner och allt ni kan tänka er är det slut med. Inte för att jag har ätit egentligen något av de där senaste månaderna, men nu är det bestämt. Behövde skriva det här för att jag själv ska komma ihåg, och för att det är storslaget. M-HM.

jag är ny världens lyckligaste lilla flicka. Pappa kom hem, som vilken fredag som helst, och hade i handen ett paket. Jag gick och kramade honom och frågade vad det var. Han gav det och sa: för att du är världens bästa flicka. Det var någonting jag har önskat mig länge i hemlighet. En ritplatta. Lyckligare går nog inte. I början var det obeskrivligt svårt att rita på den, men nu har jag börjat lära mig. För er läsare som inte vet vad det är så är den platta man kopplar in i datorn så att man kan rita för hand. Man öppnar t.ex. photoshop och så tar man sin penna som man får med och ritar på denna platta. Det är som att rita för hand, fast det sedan kommer upp på datorn. Istället för att rita med datamusen. Jag suger på att förklara, men ni kanske förstår. Jag har börjat rita en johnossitröja, för jag vill ha en så mycket. Hm. Jag kanske lägger upp bilden sedan. Nu ska jag fortsätta lyssna på johnossi och börja med läxan vi har i SO. Kul eller inte, den är viktig.

Det är bara otur att inte vara älskad, men det är olycka att inte kunna älska.

Världens jobbigaste känsla just nu att se ens mamma gråta i vardagsrummet. Blir liksom gråtfärdig själv. Jag älskar dig mamma, jag hoppas att du vet det.

Finner inga ord. Men du vet nog kanske redan att jag ska skydda dig, precis som du på något sätt skyddar mig. Du är världens bästa alltid, och jag ska vara världens bästa tillbaka. Du och jag klarar av allting, tillsammans. (Och för varje tår du fäller, ska jag fylla ut saknaden med ett skratt.)

Har inte mycket att berätta. Skolan var bra och fin och kort och jag har pluggat som en galning på spanska. Nu försöker jag hålla mig från facebook och skriva idrotten, men det går inte så himla bra faktiskt. Jag sitter mest och byter låt och tänker. Imorgon borde ni förvänta er en bildbomb i någon slags form. Det blir nog en blandning av Lisa, Sneli, Janica, Emma, Elvis och folk från klassen. Får se hur vackert det blir. Sedan imorgon blir det spanska prov, söka fakta till engelskan och spy på livet och självklart en stor dos av ledsamhet eftersom Lisa har åkt. Men att spela Veronica Maggio hjälper lite. Eller något. TJARÅ.

Ville bara uppdatera med världens bästa nyhet: JAG TRÄFFADE JOCKE BERG INNE PÅ ICA. JAG AVLED. TACK FÖR MIG.

Mitt liv är just nu svartare än natten utanför fönstret. Jag tycker inte längre att jag har något glid. Imorgon reser en av världens vackraste tusentals mil ifrån mig igen, och det känns för smärtsamt i hjärtat. Man tycker ju att jag borde vänja mig vid det här laget, men det känns lika hopplöst varje gång. Jag försöker att överrösta smärtor med Kent, men det går sådär. Inte alls bra egentligen. Jag ska tvinga mig upp imorgon och träffa Lisa i de tre sista timmarna hon har här, och sedan ska jag åka hem, gråta och tycka jävligt synd om mig själv. Något i den stilen, i alla fall. Sedan måste jag tvinga mig upp och göra lite läxor jag har skjutit upp. Mitt liv är just nu patetiskt. Bravo.

Sista natten jag sover hos Lisa, och det känns lite värdelöst. Denna vecka har flytt iväg och nu går det inte att komma ifrån att om exakt en vecka så kommer jag inte sitta här framför hennes dator, utan någon annanstans. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket, utan istället leva i nuet och njuta av det vackra sällskapet. Idag klockan halv sju satt jag, Lisa och Sneli i en biosalong och tittade på "The other guys", en mycket bra film. Den var så otroligt barnsligt rolig att jag njöt. Det hjälpte ju inte precis att en av killarna i salongen bredvid sneli skrattade så otroligt roligt att man helt enkelt inte kunde hålla sig. Galenskaper. Imorgon blir det träffa Andrea några timmar och sedan får vi se. Imorgon blir då som den sista dagen. Overkligt. Känner redan nu att jag kommer böla som världens minsta lilla femåring. Vill inte tänka på det mer.

Jag tog sovmorgon idag, vilket inte ens var behövt, men det kändes bara lite bra. Istället för att gå till skolan sitter jag nu och äter frukost och lyssnar på håkans nya album. Cirka några dagar sen, men åh så förälskad jag är i den. Jag trodde det inte gick att tycka mer om mannen, men tydligen går det. Jag är ytterst glad att jag nu är håkanist, för annars hade jag liksom missat en av det vackraste sakerna som funnits. Jag har laddat över den på ipoden så det blir den jag lyssnar på idag när jag väl beger mig till skolan.
(Albumet finns inte på spotify än, men det är bara att söka på "2 steg från paradise" på youtube om ni vill lyssna.)

Sitter och har släckt alla lampor igen. Det känns som att jag borde lägga mig i sängen och tycka att livet är allt svårt att leva rätt, men jag sväljer istället. Jag tycker att med att man snart är sjutton, borde man ju nästan ha växt upp från att vara naiv och tro att saker faktiskt kommer fungera. Men det är så mycket lättare att spela upp See the sun, tycka att den är fantastisk och känna stick efter stick i hjärtat. Det gör ont att någon som inte ens vet att jag existerar, förstår det jag känner bättre än vad jag gör själv:
"For all the times I never, never turned away. And now he's here in someone elses arms."

'

HEJ HEJ! ALOHA, HOLA AMIGAS, Hellooooo

Jag är just nu där jag borde vara, hemma hos Världens bästa. Natten var lång, fast på ett väldigt roligt och fantastiskt sätt. Detta är alltid sättet jag föredrar att vakna: Med en pigg Sneli och sedan få väcka en galet trött Lisa. Det är så här livet ska vara, det är så här jag vill spendera resten av mina dagar: med två av världens vackraste människor. Det känns som en semester bort från alla jobbiga saker. Mitt liv är nu väldigt, väldigt VÄLDIGT bra.

Sitter här och väntar på att Sneli ska bli klar så att jag får åka och träffa världens bästa. Känner typ att jag kommer gråta sönder av lycka, för det var svårt att inte gråta när hon ringde och sa att hon var hemma (förstår ni HEMMA.). Jag är bara rädd för att det kommer bli världens jobbigaste när hon sedan måste åka. Idag fyller även den andra världens bästa broder år, vilket är allmänt awesome. Det var fint att sjunga grattis till henne på engelskan och laga soppa till henne. Väntan är olidlig gånger fem. Jag försöker hålla mig genom att lyssna på musik, och rita men det är högst omöjligt. Jag tror att jag snart kryper ur mitt skin av längtan. Blä.

"Why do we close our eyes when we pray? When why cry? When we dream? Or when we kiss? Because we know that the most beautiful things in life are not seen, but felt by heart."

Idag är en sådan dag jag bara vill gråta av lycka. Riktigt jävla stora tårar. För jag känner mig just nu som världens mest lyckligt lottade flicka. Imorgon kommer världens bästa människa hem till Sverige och bara det är ju liksom obeskrivligt. Visseligen blir jag lycklig över att träffa alla mina vänner, men det känns alltid lite extra lyckligt att träffa en som bor på andra sidan jorden. Jag har stoppat in hennes någon försenade födelsedagspresent i en liten guldig låda, och ska nu fylla den med kärlek. Imorgon fyller även Broder år, vilket är väldigt awesome också. Den vackra jäveln. Och så liten grädden på moset (eller whatever) så är jag nu rödhårig. Jag ska försöka ta ett kort på mig. Nu ska jag lägga mig ner i soffan och skratta mig lycklig över att jag är den jag är idag. Livet leker när man schteker (HAHAHHA).

"If it hurts this much, then it must be love.
And it's a lottery, I can't wait to draw your name.
Oh, I'm trying to get to you, but time isn't on my side."
I fear that's a month to late.

Idag var en hemsk dag. Jag orkar inte beskriva den, men den var det. Jag var världens hemskaste människa som sårade världens bästa människa och så vidare. Men det var ändå små glimtar av solsken i dagen, och det var ju bra. Jag och Janica pratade som om det vi alltid pratar om, love-love-love, och imorgon har vi ingen SO så då börjar vi två. Heeeeerliiiii. Då ska jag antagligen bege mig hem till Fina Emma med crewet och bada i hennes pool, basta och skratta åt löjligt roliga saker.

Efter att ha tittat på Ps. I love you för tredje gången i hela mitt liv igår, och gråtit ihjäl mig, kändes det idag så mycket bättre. Det känns väldigt vackert att träffa vänner idag, eftersom jag (o)medvetet har stängt in mig hela helgen och inte gjort absolut någonting. Det känns dessutom bra att jag för en gångsskull är klar att gå en timme innan jag ska gå. Fint att komma i tid. Eftersom jag är världens sämsta på att komma i tid till skolan så tror inte Janica att jag kan komma i tid, VILKET JAG KAN. Nu ska jag fortsätta sminka det sista jag har kvar, och sedan ska jag byta kläder. När jag är klar med det ska jag borsta tänderna och sedan gå. Komma i tid är den nya grejen.

Jag sitter och stirrar ut ur fönsret i mitt lilla äckliga rum. Det är så stökigt att jag inte orkar leva med det, men jag har heller ingen ork att göra något åt det. Jag har släckt alla lampor och sitter och lyssnar på Mannen i den vita hatten. Pappa kommer in och frågar: "Varför är det så mörkt här inne, det ser ju ut som att någon har dött?" Och jag svarar: Det är något som har dött. För det är det. Det känns som att jag förut hade en stjärna inuti mig som gav mig kraft, och den har nu släckts. Allting känns hopplöst. Min bästa vän är alldeles för långt bort och inte ens hon kan förstå mig längre. Min mamma och pappa är hopplösa för att de inte heller förstår mig. Och jag är hopplös på att förklara. Jag har mycket bra vänner men jag är alldeles för trött för att förklara vad jag är fylld av. Jag är ständigt orolig för att någonting ska hända någon jag har nära mig, så att jag hamnar på "den andra sidan". Jag är jämt rädd för att jag ska bli deprimerad och inte orka gå i skolan längre. Jag är rädd för framtiden. Jag är rädd för att den enda som riktigt förstod mig gick och dog. Jag vill inte lägga problem på andra, för att jag vet att det finns folk som har det värre än mig. Jag är för envis för att låtas bli övertalad om sakerna ovan (dsv. att det inte är så). Jag är alldeles för feg för att ta saker i mina egna händer. Jag gillar nog någon jag inte borde gilla, och jag vet att det ändå aldrig kommer att hända. Och om jag får chansen, är jag alldeles för feg för att ta den. Allt det där är jag fylld av och så himla mycket mer. Men det hjälper lite att lyssna på Kent, för de har det alltid värre än jag. Tack för att ni finns Kent, ni räddar mitt liv.
(Och snart finns det inga tårar kvar.)

Sitter här och har skickat tusentals mail till folk på blocket som säljer billiga röda converse. Jag vill ha de, och jag ska bennemig spendera 350:- kronor på ett par. Det är värt. Jag ska kräva mina 1000 kronor av mamma, och jag har redan bestämt vad det går till. En ny mascara, en ny parfym och de där conversen. Sedan kommer mamma betala mina vinterskor och jacka, så det slipper jag betala själv. Hihihi. Idag var en så fin dag, inte vädret alls, men hela dagen var helt fantastiskt. Skolan var som vanligt väldigt skrattfylld och efter skolan åkte jag in och handlade nagellack, vitt puder och en ny eyeliner och sedan åkte vi till Hornstull och gick runt. Vi tappade bort oss, gick i trappor som var långa som evigheter och det regnade. Jag kom hem så trött att jag halvsov tills pappa kom hem, med min syster. Så satt vi och pratade lite, tills hon var tvungen att gå vidare och då var jag själv igen. Trevligheternas trevligheter att pappa sover över hos Anette på lördag, så att jag får sova själv. I truly hate it. Jag hatar att sova själv, för jag tror alltid att någon tjuv ska döda mig när jag sover. HAHAHAH. Nu ska jag gå och sova i alla fall, för imorgon blir det ännu en till lång dag. Fuck.

Sitter och lyssnar på den vackra delen på Lovers in Japan. Jag tycker den är så hemskt fin. Då önskar jag att jag satt i ett vidöppet fönster, riktigt jävla olycklig och tänkte. Det skulle varit ett sådant fint ögonblick man endast ser på filmer. Jag spelar liksom den biten om och om igen, bara för att den liksom rör mig i hjärtat. Det är väldigt sällan man hittar vacker musik, men jag lyckas hitta det ganska så ofta. Det är en fin gåva. Jag vill fånga den inom mig, men jag vet att det inte går. Jag ska ge mig själv ett sånt här: Nu är det snart slut på året, och då måste jag göra något storslaget. Så jag har valt att svälja min stolthet och göra någonting väldigt galet. Något jag aldrig gör annars. Det innebär såklart en hel del smygande, en hel del känslor och en hel massa annat. Men nu måste jag bege mig av, för annars hinner jag aldrig med att göra matten innan DESPERATE HOUSEWIVES HAR SÄSONGSSTART. FAN VA' LYCKLIG JAG ÄR. YEAH!

"Postat av: angelica :)
Hej! Vart får du alla dina texter på rubrikerna ifrån? De är verkligen bra! Och du är duktig på att fotografera. Kram!"
Okej, bara för att jag inte har någonting annat att skriva, tänkte jag att det var lika bra att svara public!
HEJ! För det första så tack så mycket för alla fina komplimanger, det värmer mycket. :> Mina rubriker kommer oftast från låtar jag lyssnar på just när jag skriver inlägget. Oftast när det bara är fotografier så brukar jag ta låttexter som jag tycker passar in till fotot. Ibland är det bara någonting jag själv hittat på, men det är ganska så sällan. Och det förekommer även citat från dagen, om det bara är text.
(Om du vill veta vilken låt det är det bara att kopiera rubriken och klistra in på Google. Lägg sedan i slutet till "Lyrics", så brukar det komma upp.)

Så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans.
För jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annan stans.
(Och det hjärta som skulle bli ditt på något vis, det fryser nu sakta till is.)

När jag och pappa var ute på vår vanliga "handa viktig mat för kommande veckan"-handling så var det bara någon minut ifrån så ringer pappas flickvän och då fick jag vänta utanför. Jag var så arg och sårad på honom eftersom varenda gång hon ringer så finns jag liksom inte. Allting går runt henne, liksom. Om hon ska hem till oss så måste jag vara instängd i mitt rum, eftersom jag mår illa av henne. Jag hatar henne. Jag tillåter mig själv hata henne, eftersom det nästan kommer med att ens föräldrar skiljer sig och ens pappa skaffar sig en ny, som behandlar honom som hon vill. Jävla henne. Iallafall stod jag utanför affären, kände mig liten, och var nästan gråtfärdig. Då kom jag på mig själv att ta upp mobilen och nästan trycka på ring när jag kom till Lisa. Det har inte fastnat i mig att jag inte längre kan ringa henne när jag är ledsen. Det är så obeskrivligt svårt ibland, att vara utan dig.

Just nu sitter jag och skakar, för att jag fryser ihjäl. Det är alldeles för kallt för att vara tidig oktober. Jag och pappa har aldrig på värmen, jag vet faktiskt inte varför. Ingen av oss kommer ihåg att sätta på den, och sedan blir det ju liksom inte bättre att alla som kommer och hälsar på klagar på det. Man märket det helt enkelt inte om man bor här. Min syster kom och hälsade på idag och det var hemskt trevligt. Hon är verkligen så himla fin på alla sätt. Det var som det alltid är: Hon klagar på hennes chef (som faktiskt är världens idiot), vi lagar mat och äter det framför Förhäxad, hon frågar roliga frågor och lyssnar på vad jag har att säga och sedan är det liksom allmänt prat. T.ex. konstiga saker i Förhäxad, som att inga demoner attackerar de när de sover(?????), att musor, som kommer från andra planeter, vet om smink(????). Hela avsnitten är så fyllda med frågor. HAHAHHA. Iallafall är jag ytterst glad att ha en sådan underbar och fin storasyster. Jag har haft tur, helt enkelt. Hon gick vid elva, och då kände jag mig ensam. En kille på en tvshow sa en gång att det var nyttigt att gråta, att man bör göra det ungefär en gång varje vecka. Så är det inte för mig. Och när jag inte har gjort det känner jag mig tom. Äcklig, ungefär. Liksom känslolös. Jag borde börja gråta för någonting snart, ändå. Typ för mamma eller något. Jag borde verkligen ta och traska hem till henne imorgon, så att hon inte blir alldeles för ensam. Nu ska jag gå och sova i min ensamma säng. Gud, jag är verkligen ensam.
(Ensam = ensam, inte deprimerad. Inte ledsen, bara ensam.)
(Eller jo, kanske lite ledsen. Men absolut inte mycket.)

(Jag tog typ tusentals bilder på handen nedan, eftersom det stod någonting hemligt där. Som Janica skrev. Men jag tog inte med de klarare av de bilderna, eftersom det som sagt stog hemligheter.)

Istället för att umgås med ikväll, tog jag en paus. Jag tänkte för några timmar sedan gå ut och handla saker till en måltid, men jag har ingen ork. Jag har faktiskt ingen ork till någonting idag. Runt åtta ska min syster ringa, och då får jag nog pallra mig ut och handla mat. Min kropp fungerar inte alls idag. Jag är inte hungrig, även fast jag bara har ätit en macka. Sedan kan det vara dagar då jag äter mer än någonsin. Jag börjar nästan bli orolig över att mitt illamående inte har gått över än, efter två veckor. Istället för att göra viktiga saker, som att plugga, sitter jag och spelar gitarr. Det är verkligen ett tidsfördriv att dö för. Jag funderar även att måla om naglarna, men jag har ingen ork till det heller. Ge mig energi, någon?