Columbus

Sitter och lyssnar på den vackra delen på Lovers in Japan. Jag tycker den är så hemskt fin. Då önskar jag att jag satt i ett vidöppet fönster, riktigt jävla olycklig och tänkte. Det skulle varit ett sådant fint ögonblick man endast ser på filmer. Jag spelar liksom den biten om och om igen, bara för att den liksom rör mig i hjärtat. Det är väldigt sällan man hittar vacker musik, men jag lyckas hitta det ganska så ofta. Det är en fin gåva. Jag vill fånga den inom mig, men jag vet att det inte går. Jag ska ge mig själv ett sånt här: Nu är det snart slut på året, och då måste jag göra något storslaget. Så jag har valt att svälja min stolthet och göra någonting väldigt galet. Något jag aldrig gör annars. Det innebär såklart en hel del smygande, en hel del känslor och en hel massa annat. Men nu måste jag bege mig av, för annars hinner jag aldrig med att göra matten innan DESPERATE HOUSEWIVES HAR SÄSONGSSTART. FAN VA' LYCKLIG JAG ÄR. YEAH!