My fingertips is holding on to the cracks in our foundation, and I know I should let go, but I can't.

I know I should I forget, but I can't.

bästa citat ever

“May our daily choices be a reflection of our deepest values,
and may we use our voices to speak for those who need us
most, those who have no voice, those who have no choice.”

Jag ska bli moster.

Känner att jag måste skriva av mig, för jag vet inte vart annars jag ska skriva det.
Min syster ringde idag och sa de finaste orden någonsin. Jag har omedvetet väntat på de orden i hela mitt liv och när hon sa dom så började jag gråta lyckotårar. Jag har aldrig känt sån ren lycka förut, helt sjukt.
Jag vet redan nu att jag kommer älska honom/henne så mycket och jag längtar så mycket efter att hålla i honom/henne. Jag längtar efter att ha honom/henne i den här världen och göra mitt år det bästa. Hon/han kommer göra 2013 det bästa året någonsin. Världens finaste lilla unge innan den ens har fått chansen att andas. Kom snart, jag längtar ihjäl mig efter dig redan. Hälsningar din redan stolta moster. <3

away from all the fears and faults you've left behind.

Alltså sorri. Jag bloggar verkligen aldrig längre. Kan vara för att veckorna som har passerat har spenderats i sjukdom. Jag ska idag jobba, PÅ MITT NYA JOBB, och sedan ska jag träffa Janica. Och imorgon ska jag och min fina syster spendera hela dagen tillsammans. Och så på tisdag ska jag gå och köpa gymkort med Nike, osv.
Har typ inget mer att säga. JAG LOVAR att jag ska vara duktigare på att blogga. Måste ju liksom ha någonting att komma tillbaka och kolla på när jag blir nostalgisk när jag är 18+.
BAJ.

you might think you know me, but it's all just a face.

HEJ. Jag har nu ett jobb, och näst-nästa söndag börjar jag jobba. Helt galet. Ska typ ringa och vara jobbig, och försöka få folk att byta elbolag till Göta Energi. Lätta pengar, typ. Då kan jag äntligen köpa skorna jag har velat ha i all evighet. Och näst-nästa lördag ska jag och Nike börja gymma på friskis och svettis. Och sedan näst-nästa vecka är det ju lov. LIVET ÄR BRA.
Idag ska jag troligen träffa Snozi och Jasmine, och sedan ska jag hem till pappa en snabbis. Och efter det kanske jag ska träffa Janica. Och imorgon ska jag på bio med vilka-som-nu-kommer och plugga. Apropå plugga..
Ciao!

when i feel like something is wrong.

Okej. Jag veeeeeeeeet att jag lovade att ladda upp bilderna från lördag (till min enda läsare typ), men mitt internet på mobilen är assegt och kabeln som tillåter min iphone att föra över bilder från den till datorn är hemma hos pappa. Så in words: I fredags börjar sjukdomen jag just nu försöker överleva. Hade då ingen ork att göra någonting, och somnade tidigt. Lördag var betydligt mycket mer innehållsrik. Jag, Nicolina och Nike bestämde oss för att äta ute, och gick till Fridays. FRIDAYS HAR HELT KLART BÄSTA MATEN NÅGONSIN. Sedan hämtade nicolinas bror upp oss i en hummerlimousine, och vi åkte runt lite randomly i den. Eftersom Nicolina inte hade något leg och Nike inte är arton, visste vi inte var vi skulle. Så vi gick av, åkte till en pub och drack lite öl. Sedan gick vi vidare till något ställe vid musikmuséet på kungsträdgården och kom in där (läs: smög in). Därinne träffade vi en trevligt kille som köpte två flaskor vin till oss. Jag hatar egentligen vin, speciellt rött, men det var helt okej. Jag kom hem vid två, och nu lider jag över att jag gick ut. För min röst är död, och min hals med för den delen. Jag lovar att ladda upp bilder någon dag. See you!

My, oh my.

Ligger påverkad i sängen. Den här kvällen har varit så fabulös. Helt crazy och sånt. Pics imorgon.
PuZz.


Oh dear.

Sitter och krökar med släkten. Jag, moster och någon random sitter och snackar djupa saker. Helt asfint, efter några öl.
Puss.


Kiss every man, while you still can, like a lady.

(then pull yourself up, and dance 'til you drop, i'm your baby.)
Har gått och blivit beroende av The Sounds. Jag gillar speciellt att de är svenska, det känns som vi har värsta mycket gemensamt då. Jag har så sjukt mycket i skolan, att jag aldrig riktigt får sova. Och så har jag typ blivit sjuk, och måste sova. Livet är så bra just nu. Sakar Lisa, saknar norrland och saknar dagarna man slapp plugga. Ska typ gå upp nu, och plugga. Yes.
L-to-the-atero.

Baby, you bring sunshine to my heart.


Längtar efter något som kan rädda mig.

Sitter i mitt helvete och packar upp. Ser helt jävla sne och konstig ut också. Packar upp alla mina saker som jag nu har i lådor (fast egentligen JUST NU ligger de typ på min säng.) Jag har stått på öppet hus i min skola idag, och är typ astrött på allt, egentligen. Måste återgå till uppackningen, för jag vill bli klar. Det kommer dock aldrig vara mitt egna rum, utan helvetets rum. Ha're.

I'm not the want, babe. I'll only let you down.

Sitter vaken, fast jag egentligen borde sova. För jag blir alltid sentemental när klockan har passerat tolv.
Ibland känns det hopplöst. Jag vet innerst inne att alla känner så, att det är ingenting jag är ensam om. (Speciellt inte när man är i tonåren, jag tydligen fortfarande är i). Det är som att man alltid sätter sig själv i sådana situationer som är för hemska. Som att jag alltid förstör för mig själv. Om någon såg in i mina tankar, skulle den personen nog säga att det är just det jag gör. Förstör för mig själv. Det är konstigt hur jag alltid gör det, som att jag är rädd att någon ska få komma för nära. Fast jag egentligen inte har någonting att avslöja, ingenting jag vill gömma. Jag inser ibland att jag är lyckligt lottad att jag har så fina vänner, som jag kan lita på. Som jag vet inte kan berätta mina hemligheter för någon. Men den här gången känns det som att det står mer på spel än annars. Som att det här är verkligheten, och att om jag tar ett snesteg så blir allting så förfärligt fel. Samtidigt så känns det inte längre som att förfärligt fel är så förfärligt fel som det förut var. Som att det är ett litet sår på mig, som sedan läker och glöms bort. Så är det nog. Hoppas att det är så. Och hoppas att jag får som jag vill. Att ingen, inte ens jag själv, stoppar mig den här gången.
(Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. x5)
Lura mig, nej, nej. Vad folken säger.

Let's go.

Har inte skrivit här på ages. Det kan vara för att mitt liv nu är så väldigt hektiskt, eller att jag nu har snöat in mig på min andra blogg When the time comes. Jag gillar att den är så opersonlig, men ändå väldigt personlig. Jag och mamma satt och diskuterade det igår, och hon sa att eftersom jag har ett "musiksinne" så har jag djupare musiksmak än andra. Don't know if that's true, men visst.
Ikväll drack jag min första lagliga drink, och den var dyr. För just det, jag är nu arton. ARTON FUCKIN' BAST. Mina fina vänner från klassen och jag gick och åt buffé, och jag fick nagellack och massa andra saker. Asfina. <3 Låg och tittade på Walk the line, som är en av mina favoritfilmer. Är sjukligt förälskad i Johnny Cash av någon anledning. Älskar honom bara.
2012 har varit ett bra år än så länge. Idag var mitt första alkoholintag, ifall man tar bort champagnen jag drack på nyår med släkten.
Ska lägga mig och titta på film, någon asfin. Kanske walk the line igen, bara för att den är så asgrym.
Latero, as always.

Just leave me.

Just nu sitter jag i Johans bil, på väg hem till Stockholm. Har som vanligt astråkigt, är astrött men kan inte sova och mår asilla, men jag kan icke spy.
Om tre dagar lämnar jag barndomen bakom mig, och bli arton!!! Men feel no fear, för jag kommer fortfarande älska Disney och vara allmänt barnslig. Så är'e bara.
Just fyi. PUSS.


Bright Eyes

Sitter i fåtöljen, lyssnar på Bright Eyes och väntar på orken att göra någonting nyttigt. Som att fylla i naglarna, och klippa och klistra det sista på Lisas julklapp.
Imorgon ska jag ta mig upp till Norrland, tolv freakin' timmar tills jag är framme. Det ska bli fint att träffa mormor och morfar. Och fint att träffa Norrland. Längchtar som ett litet barn, typ. Nu ska jag gå upp och fixa naglarna klart. Jävla skit naglar som inte vill bli bra.
So long.
(But, I realized that I need you, and I wondered if I could come home.)


Darling, you are too pretty to excist.


Just praying to a god that i don't believe in.

Har haft the worst day of my life.
"Jag älskar dig pappa. Varför måste du svika mig hela tiden?"


Trying hard, but still crying.

Det känns tomt. Ena sekunden så finns någon här, och andra inte. Ena sekunden så tänker man inte på någon, och andra sekunden är de det enda jag kan tänka på. Jag kan tänka mig hur jävla hårt det måste vara för hans mamma att hitta honom hängandes från bron. Det gör ont i mig att veta att han dog ensam. En människa som var så fin som honom, dör ensam. Och vem ska jag prata med? Ingen kan förstå det. Det är en sorg, en besvikelse och en förhoppning över att han har det bättre där han är nu.
Vila i frid Emil.
Du är saknad.


R.I.P

Rest in peace, Emil.
Barndomsvän.
"ibland behövs det för folk att gå, för att folk ska saknas." <3
(Nike säger allt)


My baby's home!


RSS 2.0