Columbus

Sitter här och väntar på att Sneli ska bli klar så att jag får åka och träffa världens bästa. Känner typ att jag kommer gråta sönder av lycka, för det var svårt att inte gråta när hon ringde och sa att hon var hemma (förstår ni HEMMA.). Jag är bara rädd för att det kommer bli världens jobbigaste när hon sedan måste åka. Idag fyller även den andra världens bästa broder år, vilket är allmänt awesome. Det var fint att sjunga grattis till henne på engelskan och laga soppa till henne. Väntan är olidlig gånger fem. Jag försöker hålla mig genom att lyssna på musik, och rita men det är högst omöjligt. Jag tror att jag snart kryper ur mitt skin av längtan. Blä.