Columbus

Sitter och har släckt alla lampor igen. Det känns som att jag borde lägga mig i sängen och tycka att livet är allt svårt att leva rätt, men jag sväljer istället. Jag tycker att med att man snart är sjutton, borde man ju nästan ha växt upp från att vara naiv och tro att saker faktiskt kommer fungera. Men det är så mycket lättare att spela upp See the sun, tycka att den är fantastisk och känna stick efter stick i hjärtat. Det gör ont att någon som inte ens vet att jag existerar, förstår det jag känner bättre än vad jag gör själv:
"For all the times I never, never turned away. And now he's here in someone elses arms."