Columbus

Okej. Ska då ge detta ett försök, att försöka beskriva 2010.
2010 började fint med en bästa kompis på besök framför tv:n. En vecka senare blev hon och hennes axel ihop. 2010 kommer för evigt bli året då allting förändrades. Jag har gått i två olika skolor, gått i grundskolan och gymnasiet. 2010 var året då jag blev lite starkare och kom ur det jobbigaste jag någonsin varit med om: Ludvig. Det var året jag blev förtjust i en klasskompis, i en bästis pojkväns kompis och även ett hundratals andra. Det var året då min bästa kompis flyttade till andra sidan planeten. Året då jag sluta gå i samma klass som mina bästisar och började istället gå i en klass med nya fina vänner. Sommaren då jag var på peace and love och såg kent live två gånger. Året jag såg Jocke berg på Ica och året jag fyllde sexton. Året jag började lyssna på en hel del ny musik, och året jag slutade lyssna på en hel del musik också. Året kommer sluta med att jag skålar med mina två allra bästa vänner som gör mig så otroligt rörd varje gång jag tänker på de. Verkliga livräddare. "The perfect bestfriend is hard to find, 'cause they are already mine."

Sista dagen imorgon med Lisa, och ska jag vara ärlig så vill jag inte släppa taget. Jag vill inte att vardagen ska komma igen, även fast jag längtar efter att börja skolan igen. Det känns som att jag bör ändra någonting, som att bli mer social. Istället för att sitta hemma och tänka dumma tankar ska jag rycka upp mig och börja träna någonting. Göra någonting ofta med mina kompisar och plugga sönder vardagen. Sedan borde jag kanske använda min kamera oftare, spela mer gitarr och bli mer seriös med att äta mina vitaminer (för att jag icke äter kött). Men det där med pluggandet, vännerna och träningen går liksom först. Är viktigast att ta itu med.

10 FAVORITER
Färg: Regnbåge (ja, det är en färg.)
Mat: Vegetariskt.
Band: Kent.
Film: Svårt. Får nog bli Moulin rouge.
Bok: Åh. Gossip girl får jag nog säga.
Sport: Fotboll.
Årstid: Vår-sommar. När det liksom inte är högsommar, utan en fin sen vår med fina blommor.
Veckodag: Fredag!
Glassmak: Vanilj, för det fungerar med allt.
Tid på dygnet: Lördagskvällar med fint folk. Annars blir det nog fredagar då man får en fin känsla.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rastlös.
Smak: Saliv.
Kläder: Gråa leggins, svart-grå-randig kjol, grå tjocktröja och mössa.
Bakgrund: Ett stökigt rum, kan nog vara mitt eget.
Nagellack: Rött med vita prickar.
Tid: Sexton femtiosju.
Omgivning: Saker.
Irritationsobjekt: Tröttheten.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Har nog aldrig riktigt dejtat. Så nej.
Brutit mot lagen: Har förbrukat alkohol och laddat ner musik.
Blivit arresterad: Aldrig.
Badat naken: Ohja!
Varit med på TV: Korta stunder, några gånger.
Kysst någon du inte känner: Inte vad mitt minne vill berätta för mig.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Pappa, Lisa och Sneli.
Du tycker om: Janica, Nozzi och Emma.
Du inte gillar: Idioter, bloggare och folk som vill tjafsa.

2 VAL
Kaffe eller te: Hatar båda, men får nog säga kaffe.
Vår eller höst: VÅR.

1 ÖNSKAN:
Att någonting storslaget fint ska hända, som att Lisa flyttar tillbaka.

För några år sedan var jag världens största OC-nörd. Det har verkligen varit år sedan jag kollat, och tack vare Gustel så har jag börjat igen. Jag bänkade mig framför tv:n varje onsdag med min syster, och vi tittade. Nu, väldigt mycket senare, är jag lika förtjust. Det kanske bara är en dum serie som har sina intriger och typiska historier, men ändå är den så söt och fantastisk. Och det gör mig alltid lite ledsen att jag inte har det Summer och Seth har (bilden ovan, folks.) För man ser liksom på bilden hur fint det de har verkligen är. Jag önskar att jag hade en liten nörd med lockigt hår som ritade mig som en superhjälte. Som liksom ibland uppför sig som största idioten, men som jag alltid ändå hittar tillbaka med och sedan gifter mig med. Kan ni tänka er att vakna liksom bredvid den vackra pojken varje dag? VILKEN LYCKA. Och som den nörd jag är så drömmer jag ibland fina drömmar om att jag hittar en sådan. Med lockar och allt. Och varje gång går den blygt fram och ger mig en teckning med mig på. Som superhjälte. Jag skulle inte precis må dåligt om drömmen slog in.

Sitter och tar en paus från mitt fina liv. Känner att just nu är det här livet. Jag lever det liv jag längtat efter. Tills på fredag, då en av de största sakerna i mitt liv åker ifrån mig (och oss alla andra). Jag bor praktiskt taget utomhus, och det känns lite dumt mot pappa, men tid för sådant kommer sedan. Då kan vi båda sitta i ett hörn och deppa och tänka dumma tankar. Idag blir det filmkväll med de tre musketörerna, sedan imorgon ska jag till stan med fina Lisa och på torsdag ska jag (och Sneli och Lisa) planera nyår. Och sedan på fredag är det ju nyår. Och sedan blir det tufft att överleva. Får typ andas genom näsan och tänka glada tankar. Och lyssna på kopiösa mängder Håkan. Det som bränner mest i hjärtat är att mitt liv kunnat vara så här varenda helg. Men istället får jag några veckor om året med det, och det liksom lättar inte mitt hjärta någonstans. Men jag överlever liksom på något konstigt sätt alltid. Även fast det ibland känns jävligt hopplöst.
(men jag går inte isär när jag går med dig.)

Underkläder. Strumpbyxor. Svart t-shirt. Grå tjocktröja. Svart kjol. Blå mössa. Svart halsduk. Bästishalsband. Blå jacka.
Kul, jag vet,

Igår var katastrofiskt. Blev överdrivet lycklig över att umgås med släkten, som är ett pack fina människor, men resten sög. Okej, inte presenterna, men precis allting annat. Igår ringde en full människa fel tusentals gånger och gjorde slut med flickvännen han trodde att han ringde. Jag tror att jag drar till mig olycka i kärlek. En full pappa gjorde slut med hans kärlek, och en påverkad mamma bråkade med hennes. Igår flydde papap hem till hans kärlek och jag kände oändligt ensam på julafton. En ful liten julafton. Så jag gick och la mig i pappas säng och väcktes senare av pappa klockan halv nio. Vi låg och pratade och pappa berättade nyheterna. Han beskrev det som en fin julklapp av henne, att släppa honom fri. Och så var han lite ledsen, sedan lite glad, sedan ångrade han sig, sedan somnade vi. Allting är nu i sin ordning. Snön ligger kvar, julklapparna ligger mig väldigt nära hjärtat och om fyra veckor är jag en stolt ägare av en iphone. Jag vet inte riktigt om jag ska säga en lyckad julafton, eller olyckad. Bestäm själva.

Jag har nu vänt på dygnet, grattis mig själv. Livet känns så där omöjligt just nu, som det alltid känns vid denna tidpunkt av dygnet. Önskar att jag liksom kunde säga till alla överlägsna killar att ni inte alls förtjänar varenda lilla flicka som dreglar efter er. Ni förtjänar att ruttna någonstans. Och önskar att jag kunde säga till alla tjejer att börja använda kläder och sluta gå runt som om det vore sommar varenda dag på året. Det är hemskt hur vår planet har förvandlats till destu mer du visar, destu mer "cool" är du. Såg en sådan tjej på gatan idag (och har massa sådana i min klass). Ville bara gå fram och fråga var hennes mamma var när hon valde kläderna. Önskar att jag hade någonting som varenda gång man mår dåligt så säger kroppen stopp och det blir till lycka. Jag har verkligen brist på det. Borde typ sova nu, och det ska jag nog också. Imorgon ska jag handla min systers julklapp, leta som en galning efter den där saken som gör all olycka till lycka, titta jävligt mycket på tv och längta till julafton. Chillidill-dag.

Sitter och tänker tillbaka, på hur jag skulle offra hela min framtid bara för att få tillbaka dåtiden. Då jag gick i samma klass som mina allra bästa vänner, då livet var tusentals gånger lättare att leva. Då jag gillade någon jag kände nära, som var ett ögonblick ifrån. Då Anette inte fanns i bilden, som ska åka med pappa till Brasilien och flytta till Axelsberg när jag inte längre finns med i bilden. Alla går och väntar på framtiden, medan jag desperat ber att få tillbaka det gamla. Kärleken är svår. Vänskapen är svår. Familjen är svår. Det är som att jag alltid klarar mig precis. Som att det inte finns någon marginal för någonting, så att jag får tid att andas. Nu ska jag gå och sova, tänka sönder hjärnan, och sedan imorgon, så är det en annan dag.
(The love I sell you in the evening, by the morning wont exict.)

Okej. Jag är lyckad. Ska upp halv nio imorgon, och glömde helt bort tiden. Fan också.

Har börjar tänka ut löften till nyåret. Jag har hittat det perfekta. Det kommer inte vara någonting jag inte tror jag kan hålla, det ska vara någonting lätt. Och det jag kom på är:
- Detta år ska vara det lyckligaste året.
Det betyder alltså att jag ska vara helt enkelt lycklig så mycket av tiden. Jag förstår att det inte går hela tiden, men jag tar det. Det kanske betyder att jag förblir singel nästa år också, men om det gör mig lyckligare så tar jag även det. Lite tankar, en sen söndag. Tur då att jag är ledig imorgon, så jag kan gå och lägga mig vid två.

Åhå. Jag kan, med stolta ord, berätta att mitt liv är en 9,9 just vid tillfället. Jag har fått umgås med fina människor hela helgen, och skippat att tänka. Jag fungerar bäst så. Det är daft punk som gäller, i nuläget, och jag funderar på att göra en playlist med jullåtar. Äntligeeeeeen! Idag har pappa lovat att vi ska klä en plastgran, och få in lite jul. Är det inte lite sad att jag inte har fått julkänslor än, och det är fem dagar kvar till julafton. Faktiskt går jag runt och sjunger / skriker med till Harder, better, faster, stronger, som förövrigt är en väldigt bra låt att dansa och städa till. Bara så att ni typ vet.

Tomhet i hjärtat, men fylld av annat i kroppen. Tycker om läget att umgås med mina fina vänner, och det tar bort onda tankar. Just nu behöver jag inte ensamhet, utan fylldhet. Jag börjar bli orolig liksom, för att tiden går för långsamt. Varje dag går lika långsamt som en dag går, och det har den aldrig gjort förut. Den går alltid snabbare. Jag har inte tiden på min sida längre.
(Det känns som att jag har vinter i hjärtat, och alla portar är stängda för mig.)
Tänkte bara säga till er alla, att jag har en ny blogg för mina bilder. Det blir liksom mest bilder och musik där, och mest text här. Så vill ni se bilder föreslår jag att ni beger er dit. Här har ni bloggen.

Sitter och lyssnar på en ny fin låt. Här kan ni lyssna. Jag väcktes på det bästa sättet man kan tänka sig, genom att en fin bästis som har anlänt till Stockholm smsade. Det gav mig styrka att gå upp, och nu är jag uppe. Samtidigt som att jag borde sitta och deppa, så vänder hon på mig gör mig en liten lycklig flicka igen. Ni får ursäkta att min blogg har blivit största deppstället, och det kommer kanske ändras på nu då. Orkar inte riktigt förklara det runt mig just nu, det är egentligen bara Janica som vet. Får försöka förklara för Lisa. Idag ska vi byta julklappar i alla fall, jag, Rebecca, Slemma och Janica. Jag tror faktiskt jag tar med mig kameran och tar kort på saker. Aja. Nu måste jag gå och platta håret. OVER AND OUT.

En förkyld liten Tilde sitter här och skriver idag. Jag har varit förkyld ett tag nu, men idag är det värst. Låter som en elefant fosizzle. Jag har nu röda naglar, trötthet i hela kroppen och lyssnar sönder Vi mot världen. Förövrigt världens bästa låt. jag vet att jag säger det om de flesta, men den här låten tar verkligen priset. Om någon skulle komma fram till mig och säga: DU HAR TIO SEKUNDER PÅ DIG ATT SÄGA EN LÅT SOM BESKRIVER EXAKT DINA KÄNSLOR! Skulle jag lätt svara: Vi mot världen av Kent. Lätt som en plätt, liksom.

Börjar få slut på allt. Så slut på rubriker, därav de tråkiga jag har slängt ihop på senaste tiden. Slut på musik, lyssnar endast på kent nu. Med lite inslag av augustana, johnossi och håkan. Men då gäller det ungefär två låtar. Få lite slut på hopp och tro på att allting löser sig i slutet. Jag skulle behöva någon som berättar för mig att allting löser sig, för det känns ganska tråkigt just nu. Jag börjar även få slut på röst, för den är trött och tjock. Idag när en kvinna frågade om jag ville sitta lät det förfärligt när jag svarade. Nu har jag slut på pigghet, har faktiskt otroligt svårt att hålla ögonen öppna. Och nu har jag slut på ord, och ska försöka hitta de någonstans. Behöver en liten Lisa som kan förklara exakt hur jag ska göra med livet. För just nu ligger det liksom på något vilospår, medan jag försöker reda ut saker och se klart.

Mitt humör är nog på 5,0 idag. Lite upp och lite ner, men annars rätt så okej. Jag är sjuk nu, fosizzle. Kul? Nej. Jag vill bara sova hela tiden, men pallar inte så jag går i skolan med Janica, Rebecca och Emma. Det är fina små sötsaker. Idag gjorde jag och Janica någonting dumt, och jag höll på att dö. Det kändes fel, men ändå rätt för att det var så nära. Ändå inte. Men nära. Har ni någonsin tyckt om någon så mycket att ni känner hur allting inuti din kropp vibrerar när man ser den? När man döper idioten till mitt innehåll osv. Det komiska är att samtidigt som han är det finaste man någonsin kunnat lägga ögonen på, så äcklar han mig. Av en anledning. Men fortfarande är han finast. Jag skulle vilja skriva någonting som kan lätta på mitt sinne, som kan få de där känslorna att frysa en liten stund så att jag kan tänka klart. Men ni vet, det går ju inte. Vi vet ju alla hur det fungerar. Man gillar någon, då flyttar hjärnan till andra sidan jordklotet. Då är de det enda man ser. Och så gör man fula misstag, och så helt plötsligt rinner den mellan ens fingrar. Jag är så trött på kärlek att jag önskar att jag kunde hosta ut det. Men det är fast i mitt hjärta nu, som en feber. Som en sjukdom.
(Tack och hej.)

Jag kan just nu informera att om ett perfekt liv (vet att det inte finns, men låt mig) är 10,0 och det sämsta livet är 0,0 är jag på 0,1 just nu. Men det kommer antagligen stiga snart, men just känns det väldigt dåligt. Som att jag är ett skal och det som egentligen skulle funnits inuti, som annars lyfter upp mig, har försvunnit. Jag saknar dig, mitt innehåll.

"If you can't find something to live for, you best find something to die for."
- 2pac.

Har satt på lugnande Melissa horn, men det hjälper inte. Jag håller på att bryta ihop i ilska och ledsamhet. Det är en ilska och ledsamhet när det händer en själv, men en helt annan när man bevittnar en av sina bästa vänner (ja, jag kallar dig så nu, finis) få bevittna samma sak. Det är en sak att sitta och gråta för att man själv misslyckat, men en annan att sitta och gråta för att ens kompis går igenom samma sak, fast tusentals gånger långsammare. Vissa tjejer har ingen respekt i kroppen och kör över sina egna kompisar för att få det de vill ha. Det där får mig att se mina egna kompisar mycket högre och tacka gudarna över att jag inte har sådana idioter till vänner. Jag har liksom nått stadiet där jag inte längre bryr mig om någon skjuter på mig, utan bryr mig snarare om att rädda. Som en scen ur en film där någon skjuter på mig, träffar mig, men jag fortsätter springa. Jag känner ingen smärta, utan ser bara mitt mål. Jag kan absolut inte någonstans se hur någon kan hålla på med idiotier som henne.
(förlåt i efterhand, ifall det här är någonting som absolut inte intresserar dig. Jag förstår dig.)

"Jag vet att du är ledsen, jag är ledsen med.
För allt som är kvar, är en dröm om vad kärlek kunde va.
Jag läser aldrig Proust igen, för slutet gör för ont i mig.
Oh, det slutet har just börjat mellan dig och mig."
En av håkans absolut finaste låtar. HIMLA FIN.

Det är en förfrusen, men lycklig Tilde som traskade samma gamla väg hem. Fast idag var det inte samma gamla väg, utan den var fylld av tusentals lampor jag aldrig förut har märkt. Jag kan inte föreställa mig en bättre lördag, den här lördagen var verkligen den bästa. Med tusentals små lyckliga bakterier i mitt huvud och i mitt hjärta. Jag kan inte förklara det, och tänker inte heller försöka. Jag hoppas bara så sött att ni också någon gång får känna likadant, för det är verkligen en känsla som inte går att sätta ord på. Så fantastisk är den.

(äntligen går det att ladda upp, fantastiskt. Glöm inte att klicka på bilden för att göra den större, och finare.)

(vad vore jag utan just dina andetag?)
- En liten vecka kvar, sedan kan jag döda henne med lite bästis kärlek.

Sitter och typ saknar någonting. Är det inte så att när livet är bra, så vill man ha mer? Jo, så är det nog. Jag saknar någon, som jag inte trodde jag skulle sakna. När man går in och kollar, och kommer ihåg varenda ord som sas. Fast egentligen saknar jag nog inte den, utan hur den personen liksom förändrade mig. Hur fantastiskt fina känslor det fanns inuti mig när denna någon var runt mig. I nuläget har jag världens finaste vänner runt omkring mig, som liksom bär upp mig när jag slickar marken, men det känns som att det inte kommer hålla. Som att det håller på att rasa ihop. Inte att fina vännerna kommer försvinna, utan att någonting kommer hända. Med mig. Men istället så försöker jag ignorera det, sätta Augustana på väldigt hög volym och och leva i deras låtar för en liten stund. För även om det är en sönderslagen värld känns det som att den är hemma. Som Augustana är så starka och fina i deras låtar, och kan sjunga högt om att de saknar någon, medan jag kryper ihop och sätter kodnamn på personer. Borde sluta vara sådan, men det är fint och tryggt där jag är nu. Det är fint att vara blyg och skylla på det. Inget fel alls. Jag önskar ibland att Augustana kunde måla upp en värld åt mig, som jag fick leva i. I'll stay skulle vara fin att bo i.

Ville bara be om ursäkt för att bilderna inte är uppe. Jag har försökt men det står bara "SIDAN KAN INTE VISAS BLABLABALBLASLLA" så jag gav upp efter att ha försökt x antal gånger. Dagen var fin förutom att jag tappade mobilen på buss 1. Blev väldigt ledsen, men ska tvinga pappa att gå och kolla om den finns på ett ställe. Typ. Om den finns där lovar jag att jag ska.. vara lycklig. Eller något. Någonting storslaget i alla fall. Nu ska jag sova och imorgon ska jag och Janica ÄNTLIGEN få träffa Sebastian, vår fina datalärare. SEKSI. Får se om bilderna vill samarbeta imorgon då. tjalla.

Ville bara be om ursäkt för att bilderna inte är uppe. Jag har försökt men det står bara "SIDAN KAN INTE VISAS BLABLABALBLASLLA" så jag gav upp efter att ha försökt x antal gånger. Dagen var fin förutom att jag tappade mobilen på buss 1. Blev väldigt ledsen, men ska tvinga pappa att gå och kolla om den finns på ett ställe. Typ. Om den finns där lovar jag att jag ska.. vara lycklig. Eller något. Någonting storslaget i alla fall. Nu ska jag sova och imorgon ska jag och Janica ÄNTLIGEN få träffa Sebastian, vår fina datalärare. SEKSI. Får se om bilderna vill samarbeta imorgon då. tjalla.

(tog den härifrån.)

Idag har man lyckan att alla lärare ska på någonting, så skolan är stängd. En fin tisdag. Jag vaknade runt tolv, och för första gången var jag riktigt utvilad. Idag har jag kent i öronen, på tröjan och i hjärtat. Inte helt fel. Jag ska snart traska iväg och träffa Rebecca och Janica och vi ska gå runt på stan och titta, antagligen. Sedan klockan fyra ska jag lämna av Janica på kungsholmensgymnasium och åka hem och göra en hel del läxor som bör vara inne idag. Sedan ska jag julpynta med pappa, som jag egentligen skulle ha gjort igår. Och alla bilder kommer antagligen idag eller imorgon, det kommer bli en BOMB. Nu ska jag gå och göra mig redo. HAJDO.

Har försökt nu på att göra en design, och det är fortfarande en hel del saker kvar jag vill göra. Men jag är för trött nu för att orka. Imorgon blir det plugg för hela jävla slanten, och att sova. Och imorgon kommer dagens bild, jag lovar.

"Du är en liten bit ifrån."


(klicka på bilden för att göra den större, och skarpare.)

(klicka på bilden för att den ska bli större och skarpare.)
(Blev typ nöjdare med denna bild. Lite mer välarbetad, om man så vill.)

"Saying: Hey now, you're bleeding for nothing.
It's hard to breathe when you're standing on your own.
We'll kill ourself to find freedom,
you'll kill yourself to find anything at all."

Sitter just nu och pillar på bilden till första bilden i våran lilla serie. Första blev absolut inte bra, och vill nästan inte lägga upp den, men har verkligen ingen fantasi. Men jag ska icke svika, utan lägga upp den och hoppas på det bästa. Typ som att det sker ett mirakel och den förvandlas till en fin bild. Jag har passat på att dela upp kentlåtar i två listor på spotify. De lugna och vackra, och de fartfyllda och vackra. Just nu är det Ansgar & Everlyne som är det jag lyssnar mest på, på kentfronten. Den är så obeskrivligt vacker. Och just det, om ni vill se Snelies bilder, så finns hon att ses på här.