Columbus

Igår var katastrofiskt. Blev överdrivet lycklig över att umgås med släkten, som är ett pack fina människor, men resten sög. Okej, inte presenterna, men precis allting annat. Igår ringde en full människa fel tusentals gånger och gjorde slut med flickvännen han trodde att han ringde. Jag tror att jag drar till mig olycka i kärlek. En full pappa gjorde slut med hans kärlek, och en påverkad mamma bråkade med hennes. Igår flydde papap hem till hans kärlek och jag kände oändligt ensam på julafton. En ful liten julafton. Så jag gick och la mig i pappas säng och väcktes senare av pappa klockan halv nio. Vi låg och pratade och pappa berättade nyheterna. Han beskrev det som en fin julklapp av henne, att släppa honom fri. Och så var han lite ledsen, sedan lite glad, sedan ångrade han sig, sedan somnade vi. Allting är nu i sin ordning. Snön ligger kvar, julklapparna ligger mig väldigt nära hjärtat och om fyra veckor är jag en stolt ägare av en iphone. Jag vet inte riktigt om jag ska säga en lyckad julafton, eller olyckad. Bestäm själva.