Columbus

För några år sedan var jag världens största OC-nörd. Det har verkligen varit år sedan jag kollat, och tack vare Gustel så har jag börjat igen. Jag bänkade mig framför tv:n varje onsdag med min syster, och vi tittade. Nu, väldigt mycket senare, är jag lika förtjust. Det kanske bara är en dum serie som har sina intriger och typiska historier, men ändå är den så söt och fantastisk. Och det gör mig alltid lite ledsen att jag inte har det Summer och Seth har (bilden ovan, folks.) För man ser liksom på bilden hur fint det de har verkligen är. Jag önskar att jag hade en liten nörd med lockigt hår som ritade mig som en superhjälte. Som liksom ibland uppför sig som största idioten, men som jag alltid ändå hittar tillbaka med och sedan gifter mig med. Kan ni tänka er att vakna liksom bredvid den vackra pojken varje dag? VILKEN LYCKA. Och som den nörd jag är så drömmer jag ibland fina drömmar om att jag hittar en sådan. Med lockar och allt. Och varje gång går den blygt fram och ger mig en teckning med mig på. Som superhjälte. Jag skulle inte precis må dåligt om drömmen slog in.