Columbus

Sitter och tar en paus från mitt fina liv. Känner att just nu är det här livet. Jag lever det liv jag längtat efter. Tills på fredag, då en av de största sakerna i mitt liv åker ifrån mig (och oss alla andra). Jag bor praktiskt taget utomhus, och det känns lite dumt mot pappa, men tid för sådant kommer sedan. Då kan vi båda sitta i ett hörn och deppa och tänka dumma tankar. Idag blir det filmkväll med de tre musketörerna, sedan imorgon ska jag till stan med fina Lisa och på torsdag ska jag (och Sneli och Lisa) planera nyår. Och sedan på fredag är det ju nyår. Och sedan blir det tufft att överleva. Får typ andas genom näsan och tänka glada tankar. Och lyssna på kopiösa mängder Håkan. Det som bränner mest i hjärtat är att mitt liv kunnat vara så här varenda helg. Men istället får jag några veckor om året med det, och det liksom lättar inte mitt hjärta någonstans. Men jag överlever liksom på något konstigt sätt alltid. Även fast det ibland känns jävligt hopplöst.
(men jag går inte isär när jag går med dig.)