Columbus

Har ont i huvudet och imorgon blir det världens längsta dag. Måste överleva, kommer överleva. Ska gå stolt till skolan med världens bästa låt i hörlurarna och överleva skoldagen. Sedan löser sig allting annat. Skolan är viktigare än livet. Viktigare än vara populär, snygg och smal. Allting är mindre viktigt än skolan. Just nu i alla fall. För mig i alla fall.

Måste börja gå till skolan. Det här fungerar inte längre. Imorgon ska jag börja, och så ska jag göra alla tre omprov jag har att göra på torsdag. Måste börja nu. Det går liksom inte att skjuta upp allting hela tiden. Svenskan behöver jag inte jobba med så mycket, för det är sådant jag kan. Men historian och so:n är det jag måste plugga på. Kanske ska börja plugga lite idag. Men nu ska jag ringa Nozzi, för hon hade ringt. Tjalla, sötnosar.

Har fått för mig att Curt Cobain förstår mig. Det dumma är att han tog livet av sig, så det kanske inte är någonting att följa efter. Idag fick jag svar på vad mitt liv är: På den bättre sidan. Även fast jag idag blev förvånad över hur folk i min egna ålder beter sig, och folk man tror man känner gör saker man aldrig trodde de skulle göra. Jag antar att folk förändras, och jag antar att det ibland blir till det värre. Eller så kanske det inte är förändring, utan hur en människa alltid har varit, fast visat en helt annan sida. Hur det än är, så kan jag knappt förstå det. Som att jag just nu lever i en liten dröm som jag hoppas att jag kan vakna ifrån. Tror inte jag kan. Vill inte heller. För det är en liten befrielse att veta att jag tog det rätta valet, medan andra fortfarande inte kan förändras (aka växa upp).

Ska snart gå och dejta kuden, men vet inte om jag kommer somna. Känns som en sådan natt som jag inte kan sova på, utan istället ligga och tänka och undra "om jag gjorde så, hade då jag varit lyckligare?" Och troligen hade jag det, men den tanken skjuter jag bara bort. För om jag gick och tänkte på det för mycket hade jag inte klarat av trycket. Man måste tänka att vartenda steg, även snestegen, är ett steg framåt. Kanske inte den riktningen man först hade tänkt sig, men fortfarande ett steg. Någonstans. Och när Oskar frågar hur mitt liv är kan jag inte säga dåligt. Men heller inte bra. Hur svarar man på en sådan fråga, när man både har bra saker i sitt liv och dåliga? Vilken av sakerna överväger den andra? Det ska jag nog tänka på i natt, medan alla andra idioter sover. Sov så sött.

(gammal bild, som jag har ändrat lite på. Gillade den så här här mer, faktiskt.)

Om man kan dö i träningsvärk kommer jag nog göra det snart. Jag har ont i smalbenen så jag knappt kan gå. Jag har ont i magen så varenda gång jag ändrar ställning så känns det som om jag ska dö. Jag har ont i armarna så jag knappt kan röra de heller. Det är ett helvete. Ikväll är det förhoppningsvis borta, för ikväll ska jag dansa som en galning. Jag har tvingat pappa att vara borta, och då kommer fina_cheyerna över. MHM. PartY!

Bergochdalbana är på repeat hela tiden nu. Så jävla bra låt. Idag har jag gymmat och nu värker varenda muskel i min kropp. Och sedan har jag inhandlat lite mascara och lite eyeliner. Jag har ingenting, som vanligt, att skriva. Ska gå och sova snart, för jag är dödligt trött. Jag vet inte vad det är med mig, men sömn kan man nog inte få för mycket av. Har hamnat i ett djupt litet dike jag kallar så fint för helvetet3. Är nog lite deprimerad, men det är ingenting jag finner dumt. Det är snarare någonting jag känner mig hemma i, det är nog det som är dumt. Om nu någonting ska vara dumt. I alla fall så vill sängen ha lite sällskap nu, och det är någonting jag inte säger nej till. Och lilla bebisadam kommer också vara där. Åh. <3

Gymmade första gången fosizzle idag, och det var allvarligt skönt. Att äntligen känna som att man gör nytta, istället för att dega sönder. Har två prov imorgon, och tur att det att båda är G-prov, för har inte övat något. Bergochdalabana försvann för ett tag sedan från spotify, och då var pappa puttinuttig och lät mig ladda ner den från itunes från hans kort, eftersom den inte finns någonstans att ladda ner olagligt. Den där låten får mitt hjärta att slå tusentals hjärteslag, hypersnabbt. Den är så sjukligt vacker. Om jag någonsin blir så sjukligt bra på piano, så blir det den första låten jag ska lära mig.
"Nu är det länge sedan jag var där, på den där klubben alla snackar om. Jag har stannat hemma enda sedan du drog, utan dig rasar min värld ihop."

Så sjukligt trött. Har spelat överdrivet mycket gitarr så nu gör mina fingrar ont. Imorgon har vi matte mycket tidigt på morgonen, så det är ju väldigt roligt. Ne, inte alls faktiskt. Hade sönder ett av mina två plektrum, så funderar på att traska till gitarraffären imorgon och köpa ett nytt, eller två. De är inte speciellt dyra, och väldigt användbara. Har även lyssnat sönder öronen på nirvana och the smiths idag. Väldigt länge sedan jag lyssnade på båda två. Tror jag ska gå och sova snart, och imorgon kanske det kommer lite bilder. Tog några idag, men vet inte riktigt om jag är nöjd med de. Aja. Gud, jag är så trött. Imorgon, hör och häpna, ska jag gå och gymma. Ska bli finfinfint. Och ska köpa lite nytt nagellack, och posta ett brev. Mitt_liv_är_trokigt_just_idag_94

"En dröm för dig, en dröm för oss som längtar efter någon som håller om oss hårt.
En lögn för mig, en lögn för oss som väntar på svaret som vi aldrig kommer att få.
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?"
- Du, du, du gör mig hel.

(I may say it was your fault, because you could've done more.)
Blev en lycklig flicka idag när Håkan kommer till peace & love. När the kooks tydligen ska släppa ett tredje album och när jag fick äta nutella efter att inte ha ätit det på väldigt länge. Dock mår jag illa nu, men det var fint så länge det varade. Ska gå och köpa gymkortet idag, och sedan ska jag nog spela en hel massa gitarr. Det har varit lite tråkigt ett tag nu, när de sångerna jag spelat bara varit ackord jag kunnat spela i sömnen. Men har letat upp några låtar jag tycker om som har lite svårare ackord, eller ackord som jag inte kan. Än. Imorgon börjar min första lektion i psykologi A, får se om det ska bli roligt eller icke. Hoppas att det blir roligt, och att läraren inte är en The-b-word. Puss på er.

Är trött. Jävligt massa trött. Därav rubriken. Imorgon har jag en håltimme på två timmar, jävla skit schema. Sedan har jag italienska, och prov i Svenska. Men aja. Idag var jag, Snozi och Sneli på gymmet och det verkar syyyyyyyper. Jag ska köpa ett måndagskort och sedan om jag trivs så köper jag års. Ska typ öva lite på svenskan, och sedan gå och sova. Behöver sömn mer än någonsin idag.

När jag har tråkigt så vill jag lyssna på musik. Sucks för mig att jag har tröttnat på allt jag lyssnar på. Sedan blev jag smart och satte på Lars Winnerbäck och tyckte att det var väldigt fint just då. Eller just nu. Och sedan googlade jag runt lite, och hittade en liten blogg. Jag uppfattar inte hennes ålder, vilken hårfärg hon har eller vad hon gillar att göra. Bara att hon fotograferar fint och lyssnar på bra musik. Och så helt plötsligt så had e hon helt plötsligt pojkvän som satte hennes hjärta i eld. Och så gick jag bakåt i tiden och till tiden då hon inte hade någon. Och såg att hon skrev fina små meningar som slog till mig i ansiktet och rubbade mina tankar lite. Hon skrev lite rörande om att hon precis hade gjort slut med hennes förra pojkvän (blablabla...) och sedan skrev hon att han var det finaste hon någonsin skådat, men att han aldrig riktigt varit hennes. Hon gav fina löften om att hon inte längre ska leta efter fina, utan leta efter ett hjärta. Det lät så fint, och så äkta. Man behöver inte vara vacker för att vara perfekt, inte smal eller lång. Man behöver inte ha en hel massa smink eller fina kläder. Man behöver inte ta död på sig själv med elaka tankar för att vara perfekt. Man behöver ha ett hjärta, en hjärna och ärlighet. För om du ser bra ut, är smal och lång kanske du kan ta genvägar. Men det betyder inte att du har garantier att du inte sitter själv när alla andra är lyckliga, tjocka, korta och fula.
(behövde skriva av mig. Har saknat bloggen lite i helgen, faktiskt.)

(I'm gonna love you like I'm indestructible.)
Jag har ungefär varit hemma denna helg: tolv timmar. Hela fredagen var jag hemma en timme, sedan igår var jag hemma en timme + nio timmar sömn. Helgen har gått alldeles för snabbt. I fredags blev SlemmiZ sjutton, så då sov jag hemma hos henne. Igår åkte jag dirr från SlemmiZ till Janica i stan, och sedan åkte vi hem och letade reda på vår stalking location, och sedan åkte vi runt som idioter. Tog först pendeltåg, sedan fel buss till slutstation. Sedan åkte vi buss väldigt långt, gick och kikade runt lite, och så åkte vi hem. Jag mötte min syster och vi gick och åt på restaurang, sedan hem till henne och spelade lite warcraft. HAHAHA. Sedan åkte jag hem, och sov ensam med Adam vid ett. Och idag ska jag provgymma med Nozzi ett tag, och sedan ska jag göra lite läxor osv. Och försöka skriva lite brev, som jag skulle gjort för en vecka sedan. HOPPLÖS JAG ÄR IBLAND. Nu ska jag försöka rycka upp mig, sluta vara trött och börja skriva ett av alla tusentals brev jag skriva (känns det som, i alla fall).

Ser förjävligt ut, men den blev ändå ganska cool. Ser ut som en knarkare från Frankrike.
Det jag har i munnen är en kajal, och jag har inte mörka ögonbryn. Målade på lite kajal bara.
(Lyssnade på det här, låter lite franskt och fint.)
(borde få lite hyllning eftersom jag inte har lagt upp bilder på år och dagar.)

Försvarade just mig själv, och mina dumma känslor. Blev arg, och svarade. Svarade på någonting jag aldrig någonsin trodde att jag skulle svara. Försvarade en vänskap jag hatar (hatade), och försvarade dumma känslor man har ibland. Sådana känslor flickor kan ha för pojklar, eller flickor för den delen. Allt i ett avslutat kapitel jag så fint döper i min hjärna till "Helvetet". Jag har egentligen alltid tyckt det låter dumt och fel att säga att ens liv är som en bok, men jag har vant mig vid tanken att den kan vara det. Ska aldrig mer bli kär, eller förklara kärlek. Ska aldrig mer drömma om någon fin, ska aldrig mer tänka på det. För kärlek är skit, som drar ner mig till botten av allting. Som gör mig besviken, får mig att vilja spy på mig själv och bara sova bort allting. Alla som inte är kära verkar så jävla lyckliga, och sådan ska jag bli. Inte en dum liten flicka på sjutton år som aldrig har haft någon seriös pojkvän. Killar och kärlek är ett avslutat kapitel som jag vill döpa till "Helvetet 2".

Igår var en fin dag. Jag träffade Jocke berg på väg från Kungsholmen, vågade som vanligt inte hälsa. Gud så fin han är. Jag gick och glodde som en idiot och han stirrade tillbaka. Sedan traskade jag en hel del igår, från t-centralen till gamla stan, till slussen, till hem. Jag har haft så jävla mycket läxor nu, att de tar över mitt liv. Men i helgen har jag massa roligt jag ska göra, som inte någonstans handlar om läxor. Finfint. Sedan han jag två brev att skicka snart, och måste gå och hämta ett speciellt "kuvert" till en av de. Ett sådant där stort som man kan skicka saker i. Aja. Måste typ börja göra mig i ordning nu, för jag börjar snart. ÖH.

Hade världens ryck på världen när jag pratade med Janica i telefonen. Stod och skrek om saker i vardagsrummet, och det kändes lite bra efteråt. Hatar just nu hur världen fungerar, och skulle nästan offra min högra (eftersom jag är vänterhänt) arm för att få det ändrat. Om det är någon som förtjänar det vi pratade om, så är det Janica. Och Nozzi. Resten, som inte ens vill ha det, borde inte få det. Få leva i smärta resten av sina liv. Tills de inser att de vill ha (och behöver) det, då kan de få det. Så borde det fungera. Jag vet, ni fattar ingenting, men det är så jag vill ha det. Idag så skämde jag ut mig (och Janica) gånger två. HAHAHA. Jag är hemsk. Har så mycket skolarbete just nu att jag kan simma i det, istället för vatten. Jävla skolan. Och så ska jag börja på gym med kära Nozzi. Det ska bli kanon. Nu ska jag återgå till att göra det jag gör bäst, absolut nada.

(Silent night, for a change.)
Loggade in på facebook, och såg att några, nu åttor, var taggade i något album. Och medan jag såg de där bilderna så tänkte jag tillbaka till de lätta(re) tiderna. När man träffade alla varje dag i skolan. När varenda fredag kom och jag faktiskt längtade efter helgen då vi kunde umgås ännu mer. När man faktiskt tyckte om alla i ens klass, och vem man en var tvingad att jobba med, var det alltid roligt. När man gick hem från skolan med någon, och diskuterade strunt. Så här i efterhand så önskar jag att jag hade tagit vara på den tiden mycket bättre, att jag inte ångrar någonting. Kanske om jag inte hade oroat mig för att tiden skulle tagit slut så mycket, utan istället skrattat åt ödet och lämnat tårarna tills senare, kanske hade det inte känts så tomt. Jag saknar det gamla, även om det nya är ganska fint också. Saknar att allt jag hade kärt levde inom tio minuters avstånd. Saknar att bara kunna gå över till någon ifall man var ledsen. Saknar min pappa som singel, när han inte var ute eller pratade i telefon kontant. Saknar hur min syster klagade på att jag aldrig kom och hälsade på, inte tvärtom. Och nu ska jag ruska upp mig och börja sminka mig. Nostalgin är hemsk.

Satt på middagen, full av spansk mat, och trivdes lite att vara utanför pratet. Och så helt plötsligt kom frågan man alltid får: "Vad vill du bli när du blir stor?" Och jag tänkte efter, verkligen, och tänkte säga "jag vet inte". Men så flög det ut "Musikjournalist". Och så var det liksom bra med det. "Häftigt yrke!" sa någon, och jag tänkte desamma. Och då tänkte jag att det vill jag nog bli. Skriva om musik som jobb. Inte helt fel.

Igår: Såg på Easy A med fina flickorna. Väldigt bra film. Lite ett fuck you finger till alla tjejer i världen, typ.
Idag: Middag med Anette, syster, systers festman(?), pappa, Anettes dotter, Anettes mamma, Anettes dotters barn, och moi. Gissa vem av de jag längtar mest efter? BARNET. Det är typ två år gammalt, och väldigt gulligt tydligen. Dör av lycka.

"The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun, when you read my mind."

En sak som irriterar mig. När folk säger att "åh, kärleken är så enkel när man är sjutton." Jaha, så på deras tid fick de lappar om alla som gillade en eller? Tydligen var det så, eftersom den var så enkel. I sådana fall vill jag ha tillbaka de ni fick, för det skulle verkligen underlätta. Om någon kunde svara på alla frågor man hade att ställa och om alla förstod varandra. Om det liksom inte gick att skicka fel signaler, om det bara gick att säga sanningen och att det inte gick att såra. För så var det tydligen på er jävla tid. Ta mig tillbaka dit, för det är där jag borde (vill) leva.

"Vänskap på avstånd, långt bort finns du i mina tankar. Milen är många, men ändå finns du nära. Avståndet är stort, men du finns alltid i mina tankar. Vänskap på avstånd, men ändå så nära. Även fast vi inte träffas, så har det ändå varit som att vi utgjort en oskiljbar enhet."
Absance makes the heart grow fonder.

Sitter aldrig vid datorn längre. Måste typ plugga som världens största idiot. Har bestämt mig för att återgå till att ha raklugg, och klippa topparna ikväll. Och sedan ska jag färga håret någon dag också. Jag tar faktiskt kort ganska så ofta, men laddar aldrig upp. Det ska ändras på när jag inte har en läxa varje dag (ibland även två). Livet är allt för dumt ibland. Och en liten btw så fick jag min iphone igår, kan kanske vara lite därför jag inte loggar in. Och inte nog med att den är fin, så har den liksom allt på den. All BRA musik. Som broder daniel osv. AJA. Min blogg blir bara tråkigare och tråkigare.
AND WE ARE UNDERGROUND, AND WE DON'T CARE WHAT YOU SAY ABOUT US.

Just nu är jag slutkörd. Jag tjockade mig hemma hos Slemma, somnade några gånger, tränade sönder mig på badet, och hade galet roligt. En fin liten början till en fin liten tradition vill jag lova. Inte så intressant inlägg, kanske, men så är det. Jag ska simma skallen av mig varenda måndag i framtiden. Det var en fin liten update i mitt liv. Ska snart gå och sova, skööööööööööööönt.

Är typ sjukligt stolt. Har gjort två läxor på en timme, och är lite smått lycklig för skolan imorgon. Jag längtar efter att få träffa Rebecca, som jag inte har sett på evigheters evigheter, och självklart spendera massa tid med Janica och Slemma. Jag tror att jag ska gå och sova snart, kanske sätta på en film och somna till den, får se. På en skala 1 - 10 är mitt liv just nu 9,9. Definitivt.
(Och ja, jag ska ladda upp bilder snart.)

Lovar du att vara ärlig? LOVAR.
Du heter: Tilde.
Smeknamn: Kallar mig själv för Columbus, sedan finns det typ tukde, tildis osv.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Åh, svårt. Blir oftast kent, tror jag nog.
Beroende av: Egentligen ingenting, men mina vänner.
Vad behöver du mest just nu: En Lisa som bor inom tio minuter ifrån mig.
Vad tror folk om dig? Att jag är knäpp, vilket jag är.
Stämmer det? Ja.
Vad får du oftast komplimanger för? Underliga saker. Som mitt hår. Och mitt utseende, fast det är kanske inte så underligt.
Vad säger du för att imponera på någon? MIN PAPPA ÄR RIK.
Hur imponerar man på dig? Pratar mycket, och ställer frågor. Typ är rolig, och schnel.
Brukar du skratta för dig själv? ALLTID, VARJE DAG PÅ DYGNET.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Okej vänta lite, från Janica.
Var bor du? Vasastan, Norrmalm, Stockholm, Sverige, Jorden osv.
Trivs du där: Jarå.
Äger du några converse: Tre par.
Sprit, cider, vin eller öl: Cider eller öl.
Brukar du bli för full: Aldrig.
Vad har du för mobil operatör: Comviq Kompis.
Är du allergisk i mot något: Ingenting.
Har du haft sex idag: NESH.
Nästa mål i ditt liv: Flytta hemifrån.
Hur svarar du i mobilen: NE MEN TJEEEEENARE. HAHAHA. Ne, typ hej.
Vem ringde du senast? Snozis mamma.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: hejdå?
Antal timmar sömn inatt: för lite.
Sov du ensam: JA.
Brukar du komma i tid: Aldrig.
När mår du bra: När jag är med mina vänner.
När blev du fotad senast: Jag tog kort på mig själv igår.
Hur känner du dig nu: Trött. ENDAST TRÖTT.
Vanligaste färg på dina kläder: Inte helt otippat: Svart.
vad tycker du om fötter: Äckliga. Speciellt i ansiktet. ÖH.
Vad/vem saknar du: Lisa.
Hade du en bra kväll igår: Jarå!
Favorit dryck på morgonen: Jag äter / dricker ingenting.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Sent.
Är du blyg? Alltid. Hatar det.
Sysslar du med någon idrott: NE. Men har.
Vill du hellre ha mail än brev: BREF.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Kan ju hända, om man har tur.
Har du spytt offentligt: Define offentligt.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Ha sex. Sedan kanske, eh, bli kär i någon.
Är du nöjd med ditt liv: Till och från.
Är du bortskämd: Inte bortskämd, men kanske.
Vad gör du i morgon: Förmodligen träffa Janica och Slemma<3
Vad är det värsta du vet? Päls.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag vet faktiskt inte.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Kissie<3
Vad längtar du till? Sommaren.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, väldigt många. Fina.
Vad använder du för shampoo? Något, jag vet faktiskt inte.
Vad är det finaste du fått? Tavlan jag fick av Lisa i present.
En speciell dag du minns: Jag vet inte. Så många.
Hur gammal är du: 17 och en dag.
Tycker du om någon just nu: Skulle nog säga ja.
Om fem månader: Är det sommar. <3333333
Du samlar på: Ingentiiiiiing.
Gröna eller röda äppeln: Gröna.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Eh, ringer inte när jag är arg. Men Janica, antagligen.
Gillar du golf: Neeee.
Vilken tid gick du upp idag? : 11?
Har du sovit i din egna säng inatt: Yesh.
Har du strumpor på dig nu: MHM. GRÅA.
Är det okej att gråta: Om man behöver, så ja. Men annars blir man en whiner.
När grät du senast: Igår. HAHA.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Leva fint.
Bär du glasögon eller linser: NENE.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: HAHAH.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: 11, typ.
Har du piercing: Vill ha.
Vill du gifta dig: NU.
Vill du ha barn: NU.
Solar du ofta: Aldrig.
Är du bra på att laga mat: Jarå.
Är du flygrädd: Ibland.
Hur vig är du: Inte alls.
Är du musikalisk? YESH.
Vad dricker du helst när du är törstig: Cola.
Vilken är din favoritglass: Åh, piggelin. ÄLSCHKA.
Tror du på ett liv efter döden: Neeee.
Tycker du om sushi: Neeeee.
Vad äter du helst när du ser på film: En hel massa.
Bor dina föräldrar tillsammans: Ne.
Har du tandläkarskräck: Neeee.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kvälls, absolutly.
Vilken ögonfärg har du: Grön-bruna.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Inte vad jag kommer ihåg.
Biter du på naglarna: Nerå. Bara när jag är nervös.
Röker du: Aldrig, har inte ens prövat.
Hur ofta tränar/motionerar du: HAHAHAHA.

Idag blev jag tretusen kronor rikare. Nu har jag femtusen, och jag tror aldrig jag har ägt så mycket pengar förut. Helt konstigt. Jag har äntligen tagit mod till mig att töja till 12 cm, och just nu är den halvvägs i. Det gör inte alls lika ont som förut, och denna gång ska jag fan vara försiktig. Jag försöker att skjuta bort dåliga tankar med En plats i solen, och tänka framåt till sommaren, men just nu har jag världens största ångest. vet inte vart den kommer ifrån, eller var den vill att jag ska gå, men jag sitter liksom fast. Jag får typ panik. Men att vara sjutton är precis som att vara sexton, fast jag är lite rikare än när jag var sexton.

Jaha, då var man sjutton år. HERLI. Första, och troligen finaste presenten, är öppnad, och den var från Lisa. Finast. Jag började gråta, för jag är ytterst rörd. Liksom. För det är inte presentern i säg, utan för att jag verkligen har världens finaste vänner. Som verkligen är världens bästa. Det gör mig liksom rörd i själen. Och jag tror verkligen att om man har världens bästa vänner, världens finaste familj så behövs liksom ingenting annat. Då klarar man allting.
(och sedan en liten facebook när man fyller år som folk kan säga grattis på, för att bli påmind om att de finns någonstans där ute.)

Hej. Jag blir sjutton om en halvtimme, typ. Konstigt.

Ibland, korta små ögonblick, kan man liksom ibland känna sårbarhet. När låtar är riktigt vackra kan man höra hur små vibrationer från ett krossat hjärta åker upp och blandas med en fin röst. Då kan man höra den där sårbarheten, den där förstörbarheten. Åh, jag älskar de där ögonblicken. När man vet att man inte är ensam på planeten med sårbarhet. The killers, eller min fina Brandon Flowers snarare, sjunger så. Så fint, och sårbart. Och när han sjunger Romeo and Juliet, då liksom blir jag bortom ord. Så fint, och obeskrivligt. Det hjälper inte att Brandon är liksom (en av) de vackraste man kan lägga ögonen på. Om han vore 10 år yngre, ogift och utan barn, då skulle jag slå till. Inte tveka en sekund. Men nuläget är mycket värre än vad det skulle vart då, i min lilla fantasi, fast inte värre som någonting hemskt. Det är värre, fast ändå inte skadligt. Knepigt att förklara det där. Jag såg på ett tvprogram där en tjej sa: Jag har inga önskemål av killar, för man lyckas ändå falla för någonting helt annat. Och det gör man ju. Så jag ska aldrig mer beskriva min drömkille. Det enda jag vill, är att när det liksom är vi, ska han sjunga med i Romeo and Juliet. Och så ska jag berätta, bara en kort mening från låten. "I can't do everything, but I'd do anything for you."

Jag har tråkigt. Alltid tråkigt. Borde göra något slags skolarbete, kanske städa, men jag har ingen ork. Hellre dansar jag runt till bra musik, är förälskad i Brandon Flowers, är nostalgisk och smsar folk som jag har bråkat med. (får se om någon av de svarar, knappast.) Jag pratar lite med Lina, som är alltid fin, som ska skicka brev till mig. Och förhoppningvis kommer min ihpone snart, kan faktiskt inte vänta längre känns det som. Imorgon ska jag bryta mitt mönster och träffa Janica (och förhoppningsvis Slemma) hela dagen. Mhm. Och sedan dagen efter är jag sjutton. Ful ålder, egentligen. Hoppas bara att året som sjutton blir betydligt bättre än året som sexton. Det var skit.

(Those Christmas lights, light up the street. Maybe they'll bring her him back to me.
Then all my troubles will soon be gone. Oh, Christmas lights, keep shining on.)

Blev förälskad i coldplays nya låt. "Christmas lights". Hur vacker och underbar som helst. Och när jag lyssnar på den så drömmer jag mig bort, till mitt hjärta. Liksom, inuti i mitt hjärta. Inte självaste hjärtat, utan vad det önskar sig. Vad jag önskar mig. Mitt liv är just nu väldigt fint. Mitt hjärta är lätt och jag har noll procent ångest. Inte för någonting. Utan längtar istället och tycker att tre år till i skolan känns som en barnlek. Längtar gör jag till sommaren, då jag får spendera maximal tid med mina fina. Jag tycker just nu att framtiden ser väldigt fin ut, och jag kan inte längta mer efter att få uppleva den. Men en dag i taget, och på onsdag kommer fina Janica hem. Då får jag spendera en hel kväll med Slemma och Janica, som innan lovet. Det värmer mitt hjärta. Faktiskt.
(Och ibland känns det verkligen att mitt hjärta slår för dig.)

Klockan är tio i ett, och jag är faktiskt sjuk. Har sjukligt ont i halsen, ont i kroppen och trött. På onsdag så kommer Janica hem, vilket kommer bli väldigt bra. Bra för mig, för jag har saknat henne, och bra för min fritid, för den blir upptagen på ett väldigt fint sätt. När jag fyller år har jag bestämt mig för att inte ha fest, utan bara en gammal ful middag för mina fina vänner. Sedan, närmare sommaren, ska jag ha en förjävlig fest. För då är ju Lisa här, och någonstans att vara. Imorgon har jag heller inga planer att göra någonting, men förhoppningsvis dyker någonting upp. Och om inte, ska jag spela in en film, gå och köpa och käka galet mycket glass och sova tidigt. Typ. Och måla naglarna. Och kanske städa rummet. Jag ska tvinga ut pappa ur stugan, så jag får vara själv. Idag var jag tvungen att vara instängd i mitt rum i tre timmar för Anette kom. Inte för att jag var instängd, men jag ville inte gå ut. Inte för att jag inte gillar Anette, utan för att jag såg ut som största kaoset och mådde äckligt dåligt. Aja. Och inom kort startar jag en ny blogg med mina två bästisar. Lisa och Nelly. Den kommer go public, så alla får läsa. MHM.
(för denna är inte public. Fast den blev typ det.)

Jag har en syster. En storasyster. Detta foto var taget när jag föddes, alltså för ungefär 17 år sedan, och det är mitt favoritkort på oss två. I bakgrunden kan man se köket där vi bodde tills jag blev fem och flyttade. Min syster är tio år äldre (9 år, 9 månader och 27 dagar äldre, för att vara lite mer exakt) än mig, vilket är en bra siffra. Jag och min syster har aldrig riktigt bråkat, förutom när jag var ungefär åtta-nio och hon tyckte jag var världens största idiot. Jag och min syster har alltid varit väldigt nära varandra, och för några år sedan flyttade hon ut. Hon bodde granne med oss i ungefär två år, tills hon flyttade ihop med hennes nuvarande blivande man. Hon är världens finaste, och det gör mig alltid väldigt mycket säkrare när hon är runt. För om jag och pappa bråkar tar hon alltid min sida. Det bara är så, en oskriven regel. Eftersom jag inte har några andra syskon, så blir hon liksom den enda jag riktigt kan prata med. När mamma och pappa skiljdes var hon min klippa som jag kunde hålla i när det stormade och gömma mig bakom när det blev för mycket. Jag skulle verkligen göra allt för henne. Vi träffas ungefär en gång i veckan och de små timmarna jag ser henne är verkligen fantastiska. Obeskrivbara. Hon och jag har väldigt lik humor och musiksmak, och tack vare henne har jag växt upp med Kent, Broder daniel och Håkan hellström. Det gör mig alltid så otroligt stolt när jag tänker på henne, och hon är lite av min idol. Så fin och så oövervinnerlig. Hon bevisar för mig att allting går, bara man vill, och det har fått mig att tro på saker. På viktiga saker. När jag var tretton spenderade jag så mycket tid med henne att folk på affären trodde att hon var min mamma. Och hon brukade säga: Tänk om jag vore din mamma. och jag brukade tänka, och liksom tycka om det. Jag skulle gilla att han henne som mamma. Och hon har alltid varit en liten mamma som ser över mig, passar mig, håller mig inom räckhåll och aldrig tillåter mig försvinna för långt in i mörkret. Jag kan inte föreställa mig en finare och bättre syster. Hon är det enda jag alltid kommer ha, och om man ser det så, så känns allting lite bättre. För om jag förlorade allt, så skulle jag fortfarande ha det bästa kvar.
(Även fast du inte kan läsa det här, så kanske du kan känna någonstans ett litet ljus till ditt hjärta. För du är bäst, och jag älskar dig, kära syster.)

Orkar inte beskriva i ord hur otroligt fin detta nyår var. Inte för att just allting blev perfekt, utan för att jag fick önska mina bästa vänner gott nytt år först av alla. Att stå under raketerna, ge de en puss, och tycka att livet är fantastiskt. Då behöver man inte kärlek, pengar eller alkohol. Att bara ha två av de bästa människorna som liksom fungerar som allting. Som en axel att gråta med, som någon att skratta med. Som någon som förstår en, någon att fördriva tiden med. Och allt det där gör jag väldigt gärna. I alla fall så blev det inte mycket alkohol, inte alls mycket dans eller mycket raketer, mer kyla, stress och förstörda frisyrer. Det blir lite bilder imorgon, troligen. Och gott nytt år, fina läsare.