Columbus

(Silent night, for a change.)
Loggade in på facebook, och såg att några, nu åttor, var taggade i något album. Och medan jag såg de där bilderna så tänkte jag tillbaka till de lätta(re) tiderna. När man träffade alla varje dag i skolan. När varenda fredag kom och jag faktiskt längtade efter helgen då vi kunde umgås ännu mer. När man faktiskt tyckte om alla i ens klass, och vem man en var tvingad att jobba med, var det alltid roligt. När man gick hem från skolan med någon, och diskuterade strunt. Så här i efterhand så önskar jag att jag hade tagit vara på den tiden mycket bättre, att jag inte ångrar någonting. Kanske om jag inte hade oroat mig för att tiden skulle tagit slut så mycket, utan istället skrattat åt ödet och lämnat tårarna tills senare, kanske hade det inte känts så tomt. Jag saknar det gamla, även om det nya är ganska fint också. Saknar att allt jag hade kärt levde inom tio minuters avstånd. Saknar att bara kunna gå över till någon ifall man var ledsen. Saknar min pappa som singel, när han inte var ute eller pratade i telefon kontant. Saknar hur min syster klagade på att jag aldrig kom och hälsade på, inte tvärtom. Och nu ska jag ruska upp mig och börja sminka mig. Nostalgin är hemsk.