Columbus

Jaha, då var man sjutton år. HERLI. Första, och troligen finaste presenten, är öppnad, och den var från Lisa. Finast. Jag började gråta, för jag är ytterst rörd. Liksom. För det är inte presentern i säg, utan för att jag verkligen har världens finaste vänner. Som verkligen är världens bästa. Det gör mig liksom rörd i själen. Och jag tror verkligen att om man har världens bästa vänner, världens finaste familj så behövs liksom ingenting annat. Då klarar man allting.
(och sedan en liten facebook när man fyller år som folk kan säga grattis på, för att bli påmind om att de finns någonstans där ute.)