And I can't do a love song, like the way it's ment to be.

Ibland, korta små ögonblick, kan man liksom ibland känna sårbarhet. När låtar är riktigt vackra kan man höra hur små vibrationer från ett krossat hjärta åker upp och blandas med en fin röst. Då kan man höra den där sårbarheten, den där förstörbarheten. Åh, jag älskar de där ögonblicken. När man vet att man inte är ensam på planeten med sårbarhet. The killers, eller min fina Brandon Flowers snarare, sjunger så. Så fint, och sårbart. Och när han sjunger Romeo and Juliet, då liksom blir jag bortom ord. Så fint, och obeskrivligt. Det hjälper inte att Brandon är liksom (en av) de vackraste man kan lägga ögonen på. Om han vore 10 år yngre, ogift och utan barn, då skulle jag slå till. Inte tveka en sekund. Men nuläget är mycket värre än vad det skulle vart då, i min lilla fantasi, fast inte värre som någonting hemskt. Det är värre, fast ändå inte skadligt. Knepigt att förklara det där. Jag såg på ett tvprogram där en tjej sa: Jag har inga önskemål av killar, för man lyckas ändå falla för någonting helt annat. Och det gör man ju. Så jag ska aldrig mer beskriva min drömkille. Det enda jag vill, är att när det liksom är vi, ska han sjunga med i Romeo and Juliet. Och så ska jag berätta, bara en kort mening från låten. "I can't do everything, but I'd do anything for you."

Kommentarer

Hello, I'm:
Komma ihåg dig?
I come from this website:

Time to express:

Trackback
RSS 2.0