Columbus

Ska snart springa iväg och träffa Janica på stan. Ska bli finelifint. Jag har även lekt lite till med min arm på photoshop, och fått fram en bit av hur jag vill döda min arm med bläck. Ni kommer få se när det är klart. BAJ.

(Drog i musikform.)

Har på The killers, och ska snart sätta på någonting att somna till. Som sex and the city, som fungerar alldeles utmärkt att somna till. Problemet är bara att jag nog har sett precis varenda litet avsnitt, så that sucks. Har även suttit och funderat på lite på någon tattoo jag skulle vilja ha. Har redigerat lite i photoshop, och fått fram någonting jag skulle vilja ha. Det står "big sister" och är på armen. Liksom baksidan. Frågan är bara om jag kanske borde ta "little sister", eftersom jag är den lilla. Inte liten, utan den yngre. Aaaa. Det är ju ett tag kvar, ett år ungefär. Skulle vilja vara ett papper när jag slutar, fyllt med fina citat osv. Är bara rädd att om jag börjar en gång, att jag inte kan sluta. Aja. Får se hur det går.

Sverige är grått. Stockholm är grått (i alla fall). Vasastan är grått. Ingenting i vårt hem är grått, egentligen, mer silver. Men ändå känns det gråare än någonsin. Min mamma var duktig med färg när vi flyttade hit, på tapeter och gardiner. Men mest grå är jag nog. Min hud är grå. Mina ögon lyckas inte vara brungröna, utan gråa. Mina läppar är gråa. Det ser förfärligt ut. Jag knarkade Gilmore girls igår, och har bara fyra avsnitt av säsong fem nu. Men Anette kommer snart, så jag förflyttade min dator och mitt beroende in i pappas rum. Det enda rummet de inte är i, paus för ironi typ. Skulle nog vilja flytta till Stars hollow (om ni inte vet vad det är, shame on you) och bo där resten av mitt liv. Det är så sjukligt fint där, och alla liksom är fina och underbara. Aldrig är det grått där, även om väggarna och gardinerna är gråa.

Har blivit sjukligt beroende av the sims. Därför har jag tappat lite greppet om både facebook och bloggen. Lever i alla fall ett mycket lyckligare liv i the sims än på facebook. Så är'e. Jag tar små pauser ibland, för att lyssna på musik. Typ så. Har nu lov i lite mer än en vecka. Och det ska jag spendera väldigt dåligt. Typ sova lite och vara uppe och nörda varenda natt. Eller något. Ha det bra gulliZar.

Älskar att sitta och lyssna på folk som pratar politik. Jag har hittat politik nu, och finner det inte tråkigt någonstans. Om ett-år-sedan-Tilde skulle se mig nu skulle hon skratta och säga: NÖRD. Tror nog att den lilla nörden alltid funnits där. Tycker att alla i samhället borde lyssna och tycka att det är intresant, i alla fall ge det en chans. För det är viktigt att veta vad som händer i samhället. Viktigt att veta och våga säga vad man tycker. Man kanske inte behöver sätta en stämpel på sig själv och säga: Jag är höger eller vänster. Men bara man har åsikter, så är man liksom halvvägs.

Idag var en bra dag. Har tappat lusten att blogga, för livet är bra nu. Fick äntligen prata länge med Lisa idag, inte bara lite i fem minuter. Det var nästan som att hon satt här med mig. Dock har jag fortfarande galet mycket plugg att göra, och tror nog att jag druknar snart i alla uppsatser, prov, inlämningar och skit jag har. Har alltid tid för halv åtta hos mig, alltid. Det är det jag planerar mitt pluggande runt. Ska titta lite på det, sedan ska jag börja skriva klart saker. Sedan ska jag öva matte, sedan ska jag sova. Börjar ju åtta imorgon. Usch för det.

(Ibland slår saknaden till, och då känns det svårt. Väldigt jävla svårt. Men då klär jag mig i Martins gamla mjukisbyxor (de där mörkblåa jag snodde från dig) och din röda tröja med ölen på och lägger mig på sängen och tar fram den lilla lila-rosa hunden jag vann på gothia och gråter långa, dumma tårar. Skulle vilja ha dig här, just nu. Bara för att det känns så himla omöjligt här, utan dig.)

Ylva. om Vi två, sjutton år.:
Du skriver allti om ngn du gillar , är det allti samma person ? och varför är de o lycklig kärlek ?
- 1. Antar att det har blivit väldigt mycket av just de inläggen. Men det är det jag känner att jag vill skriva av mig, men inte riktigt dela med mig av. Alla vet vem det är ändå. Typ. Och ja, det är samma person. Har varit samma person ett tag nu, faktiskt. Typ så länge jag har känt mina klasskompisar. Wow, det är lång tid.
2. För att det ibland är så. Det är antingen lycklig eller olycklig kärlek. Min högsta dröm är inte att vakna upp varenda dag och se honom, utan mer att veta att han finns. Att få känna den lilla extra kärleken som inte vänner eller familj kan ge än. Och det kan väl egentligen vem som helst ge mig. Men jag vill bara ha den av honom, och det kanske det som får det att klassas som någonting mer. Och att mina tankar jämt går dit. Att om någon stod ut med mig, skulle jag berätta precis allting jag vet om honom. Och att varenda gång jag ser hans ansikte så fylls jag av någonting. Någonting jag inte kan sätta fingret på. Och allt det där, är någon slags kärlek. Fast en dålig sorts, eftersom det inte fungerade. Det blev inte så bara. Hoppas att det svarar på någon av frågorna. Tack.

(tror du att kärlek är som sångerna vi hör?)
Igår var roligt. Alltid roligt med Janica. Även fast vi inte har likadan musiksmak, kommer från två olika land och klär oss annorlunda så är jag och Janica galet lika. Vi hatar folk tillsammans, gillar folk tillsammans, tycker likadant om allt och alla, helt enkelt. Förutom killar, då. Idag blir det väldigt mycket plugg för lilla Tilde. Måste skriva klart engelskan, skicka in den, plugga matte, plugga historia. ÖH.

"Det är svårt, svårt för oss som inte är bra på kärlek."
"Ingen är någonsin bra på kärlek. Inte ens jag."
"Men du låter så smart, som om du vet allting."
"Jag vet hur det känns när hjärtat slår för ett hjärta som inte slår för dig. Och där tar det liksom slut."

Tycker livet flyter på relativt bra för att vara någon som glömt hur ett hjärta känns när det är helt. Det dumma är att jag inte ens längre vet hur jag lagar det. Det känns inte längre som om hoppet finns. Ändå orkar jag inte ge upp. Orkar inte plocka upp bitar av det, som jag redan har i mina fötter där jag står. För varenda litet försök jag tar så gör det bara ondare. Orkar inte med metaforer som inte ens kommer i närheten hur det känns just nu. Älskar att vara runt människor, få lite av deras lycka. Men när jag är ensam blir det värre. Värker det. Blöder det. Gör det ont på ställen jag inte ens visste fanns. Tycker allting är överskattat. Verkligen. Ensamheten är överskattat. Elektronik är överskrattat. Mat är överskattat. Ska sova lite nu, som också är jävligt överskrattat.

En kalender. En gammal, äcklig mascara. Fyra pennor. Fem enkronor. En liten borste. Busskort. Plånbok. En parfym. Ett skrivblock. Tusen papper om oviktiga saker. En eyeliner.

Tycker nog att världen kan give me a break. Brände en del av min tumme och mitt pekfinger igår. Ramlade runt i lägenheten. Har överdrivet mycket läxor. Har 0 procents energi. Längtar till helgen då jag får sova ihjäl mig. Måste börja göra läxorna nu. Med det samma.
Hare.

(Vår hämnd är ljuv.)
Dagen var lite bra, och lite dålig. Orkar inte ta upp problem, för min blogg är bara problem. Bara sorg och elände. Vill fylla den med lite lycka. Har aktivt börja lyssna på Håkan igen, och det känns brabrabra. Lyssnar mer än någonsin på Kent, som är finare än någonsin. Har hittat någon slags fred mellan mig och mamma, och lägenheten är nu renare än innan lördagen. Spenderade min alla hjärtans dag med tre av de finaste. Först Janica ett tag, som var roligt som vanligt. Sedan en liten stund med min syster, som också var roligt som vanligt. Sedan med Sneli, och det var också roligt som vanligt. Har verkligen tur att ha så fina, underbaringar i mitt liv. Alla de där är som en pojkvän i sig. Fast tusentals gånger bättre. Åh. Idag ska jag dega tills det är dags att sussa, och imorgon blir det skola igen. Italienska. ÖÖÖÖÖÖHHHHHH. Lagom bra. Men aja.

Vill skrika. Av en annan slags smärta. Det är jobbigt att jag har en blogg där jag inte kan skriva längre. Jag kan inte skriva vad jag verkligen känner, för jag skäms. Skäms över mig själv. Skäms över hur jävla svårt jag har att gå vidare, hur svårt jag har att lita på folk, hur jag är världens fegaste och hur jävla fucking feg jag är att jag inte vågar säga någonting. Vågar inte göra någonting. En psykisk smärta växer inombords, som jag hatar. Hatar den mer än någonting annat. Men kan aldrig skrika, kan inte uttryck mig heller. För jag hittar inga ord som kan beskriva det. Den där hemska, äckliga smärtan jag känner. Kalla det kärlek, eller fantasi. Vet själv inte ens vad jag ska kalla det.

Idag. Var. Episkt. Verkligen. Lyckat.
(berättar mer senare, ska liksom gå. PUSSCH.)

(Nästa gång du lovar allt. Vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig. Även om jag vet att jag måste glömma dig.)

Är just nu årets hemmafru. Ska dammsuga hela lägenheten, gömma saker som kan gå sönder, ställa in dricka i kylskåpet och snart gå och handla kol till pipis. Måste typ plocka undan allt skit som ligger framme osv. Men klockan halv nio börjar det, och det kommer bli awesome. Så awesome att det inte finns ord för det. Hoppas på det bästa liksom. HARE.

Känner mig som årets sämsta kompis. Speciellt mot dig, Janica.
(blablabla.)

FU på att jag bestämde mig för att sova hemma hos min syster igår. Hennes pojke var borta, så då erbjöd jag mig. Och jag missade bussen. Och kommer komma försent. Orkar inte. Ska spela lite på deras gitarr, och fundera på om det är värt att gå till skolan till psykologin. Lite tur i oturen är att min syster har oklandrigt bra musiksmak, så en iphone så jag kan använda hennes laddare och lyssna lite på hennes itunes. Hon har nämligen inte spotify. Men det går från hennes itunes. Men ikväll så ska Rebecca och Janica sova över hos mig, och sedan klockan halv sju ska vi bege oss till skolan för att ta bussen till Romme. Överdrivet bra.

Glory - Bassflow remake går på repeat. Den är överdrivet bra, veeeeerkligen. Jag försov mig idag lite, men kommer ändå hinna till skolan. Drömde konstiga drömmar om Rödis. HAHAHHA. Imorgon blir det backen för mig och mina kära vänner. Längtar. (kort, fult inlägg, jag vet.)

Väckarklockan ville inte ringa idag. Den ringde en gång, och sedan slutade den. Somnade såklart om, och drömde en väldigt fin dröm. När jag vaknade ville jag inte gå upp, fast jag hörde att telefonen ringde tusentals gånger. Orkade inte. Låg och försökte fortsätta drömmen i någon timme, och sedan bestämde jag mig för att kika på telefonen. Svarade på ett sms och gick och la mig igen. Den gav mig världens vackraste känslor, som jag liksom önskar var "rikiga". Borde nog gå och sätta på mig lite kläder, istället för att sitta som jag gör. Och borde kanske ringa tillbaka till Janica. Jag har nu 17 missade samtal. Åh. Idag ska jag traska iväg till gymmet igen, och träna. Härli.

Sitter och drogar Nordpolen, och dricker juice med vatten. Pappa har förbjudit mig att dricka juice utan vatten i, för det förstör tydligen tänderna. Det smakar inte så väldigt annorlunda osv. Idag var jag på stan med Janica, traskade runt och köpte lite onödiga saker. Sedan åkte vi och stalkade (Söndagar är stalkerdagar) och det var faktiskt fint där vi var. Janica dog när det höns(!!!!) där. HAHAHAHHAHA. I alla fall så är morgondagen väldigt full. Ska som vanligt till skolan, sedan ska jag träffa Sneli ett tag och fika och sedan kommer min syster. På torsdag åker (förhoppningsvis) pappa bort, och då åker jag skider med Janica och Rebecca. KUL SOM FAN. Det ska faktiskt bli väldigt roligt, och det var väldigt länge sedan jag åkte. Jag ska snart gå och sova, för jag behöver sömn. Har sovit extremt lite denna helg, som vanligt. Det går fan inte att sova när pappa är vaken. Han sjunger. Ringer. Sätter på tv:n. Släpper in Adam. Släpper ut Adam. Sätter på musik. Springer runt. Duschar. Hämtar handduk. Osv. Det tar livet av mig.

För er som undrar, så här skulle jag se ut om jag vore en kille. Och rappare. MHM. Jag skulle inte banga på mig själv.
(HAHAHAH, det är farligt att ha för mycket fritid.)

Älskar att dränka dumma tankar i Kent. Det är det absolut bästa. Att liksom leva sig in i musiken och dansa dumt och konstigt, bara för att det hör till. Jag tror aldrig att jag kommer växa upp, men det är någonting jag finner bra. Som att barnsligheten är en del av mig, och med den så vidbehåller jag mig själv. Och visst ser jag det ofta som musik jag dränker mina tankar i, men samtidigt så är varenda liten mening Jocke berg sjunger, att det inte går att låta bli. Idag var en av de dagarna jag känner mig på topp. Har lyckats dra iväg till gymmet, och simmat. Jag fick också tillbaka min kamera, så det kommer bli en hel del bilder snart. Åh. Vill bara gå och lägga mig, sova, och sedan vakna upp och traska iväg till skolan till fina människorna där. Det är nog lite det jag lever för, för tillfället.

Hände en konstig sak idag. Jag och Janica traskade hem från Prisextra så kommer det två flickor. Den ena var äldre än den andra, men yngre än vi. Typ kanske -96. I alla fall tittade 96-an bak väldigt mycket, och även den mindre. Den mindre kanske var en -99 eller något. Så säger den äldre någonting och den yngre vänder sig bakåt. Sedan säger hon: Jag går i engelsk skola. Jag och Janica började skratta. Den äldre cheyen går och lyssnar på justin bieber. De båda tittar bakåt och ser väldigt stressade ut. Och så säger jag högt: Janica, vi följer efter de. Då får en av de panik och skyndar sig. Vi följde inte efter de, utan gick den vägen vi skulle. Hela saken var så konstig, och udda. Har liksom aldrig hänt mig förut. Jag lovar att flickorna trodde att vi skulle slå de. HAHAHA. Jag och Janica liksom. Gud.