Columbus

Ylva. om Vi två, sjutton år.:
Du skriver allti om ngn du gillar , är det allti samma person ? och varför är de o lycklig kärlek ?
- 1. Antar att det har blivit väldigt mycket av just de inläggen. Men det är det jag känner att jag vill skriva av mig, men inte riktigt dela med mig av. Alla vet vem det är ändå. Typ. Och ja, det är samma person. Har varit samma person ett tag nu, faktiskt. Typ så länge jag har känt mina klasskompisar. Wow, det är lång tid.
2. För att det ibland är så. Det är antingen lycklig eller olycklig kärlek. Min högsta dröm är inte att vakna upp varenda dag och se honom, utan mer att veta att han finns. Att få känna den lilla extra kärleken som inte vänner eller familj kan ge än. Och det kan väl egentligen vem som helst ge mig. Men jag vill bara ha den av honom, och det kanske det som får det att klassas som någonting mer. Och att mina tankar jämt går dit. Att om någon stod ut med mig, skulle jag berätta precis allting jag vet om honom. Och att varenda gång jag ser hans ansikte så fylls jag av någonting. Någonting jag inte kan sätta fingret på. Och allt det där, är någon slags kärlek. Fast en dålig sorts, eftersom det inte fungerade. Det blev inte så bara. Hoppas att det svarar på någon av frågorna. Tack.