Love is the new black.

Älskar att dränka dumma tankar i Kent. Det är det absolut bästa. Att liksom leva sig in i musiken och dansa dumt och konstigt, bara för att det hör till. Jag tror aldrig att jag kommer växa upp, men det är någonting jag finner bra. Som att barnsligheten är en del av mig, och med den så vidbehåller jag mig själv. Och visst ser jag det ofta som musik jag dränker mina tankar i, men samtidigt så är varenda liten mening Jocke berg sjunger, att det inte går att låta bli. Idag var en av de dagarna jag känner mig på topp. Har lyckats dra iväg till gymmet, och simmat. Jag fick också tillbaka min kamera, så det kommer bli en hel del bilder snart. Åh. Vill bara gå och lägga mig, sova, och sedan vakna upp och traska iväg till skolan till fina människorna där. Det är nog lite det jag lever för, för tillfället.

Kommentarer

Hello, I'm:
Komma ihåg dig?
I come from this website:

Time to express:

Trackback
RSS 2.0