Columbus

Sverige är grått. Stockholm är grått (i alla fall). Vasastan är grått. Ingenting i vårt hem är grått, egentligen, mer silver. Men ändå känns det gråare än någonsin. Min mamma var duktig med färg när vi flyttade hit, på tapeter och gardiner. Men mest grå är jag nog. Min hud är grå. Mina ögon lyckas inte vara brungröna, utan gråa. Mina läppar är gråa. Det ser förfärligt ut. Jag knarkade Gilmore girls igår, och har bara fyra avsnitt av säsong fem nu. Men Anette kommer snart, så jag förflyttade min dator och mitt beroende in i pappas rum. Det enda rummet de inte är i, paus för ironi typ. Skulle nog vilja flytta till Stars hollow (om ni inte vet vad det är, shame on you) och bo där resten av mitt liv. Det är så sjukligt fint där, och alla liksom är fina och underbara. Aldrig är det grått där, även om väggarna och gardinerna är gråa.