Columbus

Jag ville bara informera er om att jag är helt förälskad i sångröster som gärna har en vacker brittisk engelska och lite hes, eller mjuk som honung. Gärna The kooks röster eller kanske lite The subways. Edward Sharpe har en sådan vacker röst att jag är helt förälskad. Nu när ni vet det kan ni sova gott på nätterna.

Okej. Idag har varit en väldigt fin dag. Jag fick: 1. Träffa Lisa och Gustel för första gången på en vecka. Finfint. 2. Lärt mamma att smsa. 3. Kommit över min skräck över att börja gymnasiet. 4. Hittat numret till mitt gymnasie, så jag ska tvinga pappa vara värsta kärringen och ringa dit. Ja, det var allting. Faktiskt så känns världen lite vackrare idag. Jag blir överlycklig när jag går in på min favoritblogg och ser att hon nog blivit kär. Överlycklig. Sedan har jag hittat en ny fin låt, från ett av mina föredetta favoritband. Och jag ville bara säga till alla ni som börjar gymnasiet: Se till att gå in på sidan och läs om det. Det hjälpte mig. Man känner sig liksom mer säker på vad som kommer hända osv.

Now I've been sleeping for sixty days
and nobody better pinch me,
bitch, I swear, go crazy.
She got jumper cable lips,
she got sunset on her breath.
I inhaled just a little bit,
now I got no fear of death.

It's the magical mystery kind,
must be a lie.
Bye, bye, to the too good to be true kind of love.
Oooh, I could die.
Oooh now, I could die.
(musik att dö för.)

Jag tror aldrig jag har varit med om en värre dag. Jag kom fram med bilen klockan fem, stupade ner i sängen och sov till halv tre. Nu regnar det. Och då menar jag inte små skurar, UTAN KONSTANT. Men istället för att deppa lyssnar jag på fin indie musik och ska snart få "vegetarisk hämtmat" som mamma säger är den bästa vegi maten som finns. Suck on that, köttätare! Och den 16onde ska hela 9a samlas och ha en fin picknick. Fin klass<3 I alla fall. Det kommer bilder, låtar och allt sådant senare. Jag har samlat på mig grymt mycket inspiration sedan norrland. Och jag ska sluta säga puss i varje slut av blogginlägget. Det låter förjävligt.

Nu är jag på väg hem till vackra stockholm. Med håkan som spelar i mina öron och världens vackraste solmedgång är livet inte så hemskt. Det är dock typ 9 timmar kvar och ganska trångt i bilen osv. Mmm, nu ska jag somna om och drömma om oliver. Puss!

Sitter just nu och tittar på Closer. Jag är rörd i själen av den här äckliga men ändå vackra film. Det är sjukt hur mycket man känner igen sig, ser sig själv i varje ansiktsuttryck, men ändå inte. Åh, jag kan inte förklara. Se den.

I'm on my sisters iPhone, and that's why I'm writing in English. Blablabla, this day was rainy, boring and such a "I could live without it" day. Yeah, whatever. Sleep tight, or whatever you say.

Just nu: sitter på en sten, lyssnar på "en plats i solen", fryser och har lyckats logga in här på mobilen. Som vanligt är alla riktigt på kanelen, förutom jag. Honey, I'm home.

HEJ. Nu har jag packat klart, ätit / druckit upp min nyponsoppa, laddat kameran, kirrat Joshua Radins två album till Ipoden (med Den svenska björnstammen, några låtar från You me at six, och några av Sugarplum fairy) och ska snart börja platta håret. Det känns lite konstigt att lämna Stockholm, men åh så underbart att få träffa släkten igen. I alla fall, jag kommer ha internet när jag är där. Jag hoppas ni förstår vad det betyder. Klockan ett åker vi, och kommer fram runt ett på natten. 12 JÄVLA TIMMAR I EN BIL, SÅ OVÄRT. Men jag tar med mig mitt pokémon på gameboyet, min ipod och min syster och mamma i baksätet. Så är'e, i alla fall.
(Ha en fin vecka, för det kommer jag ha! Puss.)

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller min mammi år. Det kändes fint att ge henne en bakelse, skriva en dikt och krama om henne. Det som skär i mitt hjärta, att jag behövde se henne gråta. Jag vet att det alltid känns jobbigt att säga hejdå till någon man håller kärt, men det känns extra jobbigt att hjälpa henne att skriva ner allting och sedan höra henne säga: "Ja, sånt här är aldrig enkelt". Hon är en av de starkaste människorna jag vet, faktiskt. Nu är jag hemma själv, utan pappa, Adam eller min mamma. Jag ska nog krypa in i pappas säng, med ton av mjuka vänner och låtsas som att de håller mig sällskap. Imorgon, klockan ett på dagen, bär det av till Norrland. Mitt andra hem. Det värker lite smått i hjärtat av förhoppningar. Jag vet att du inte kommer svika mig, Norrland, när det gäller att ge mig känslor jag inte trodde funnits. Gråtfärdig_chey_94 avslutar nu detta fula inlägg. Sov sött eller något.

Jag har bestämt mig: Jag ska skriva en låt.

"tilde says (02:41):
jag ska säga dig en sak. jag ska ge dig ett tips.
tilde says (02:42):
om du älskar någon
tilde says (02:42):
så finns det absolut ingenting finare
tilde says (02:42):
än att visa det hela tiden
tilde says (02:42):
det är det enda man behöver egentligen.
tilde says (02:42):
kärlek.
tilde says (02:43):
man kan förneka det, men det gör inte kärlek någonting."
(det gör ont att tänka på dig.)

Med kent i hörlurarna och handen på hjärtat: Livet är just nu underbart. Det är så enkelt. Att ha känslor som kärlek för folk är bara jobbigt, och när det släpper så känns det som att man svävar. Jag överlever utan dig, utan att kära ner mig i dig. Och med sådana starka, underbara vänner jag har så är det svårt att misslyckas. Jag förväntar mig inte att folk ska vara så vackra i själen som de är. De gör mig till personen jag är, och den personen jag nu är känns som en person jag gärna är.

Galen natt, den där natten igår. Det gick liksom från en lugn picknick (som förövrigt var myspys) till förortsungar snor saker från "våra" väskor till FF hos Evelina tills ragg på tunnelbanan. Nelly kommer antagligen aldrig bli av med den där killen. Det var länge sedan jag var så här trött den här tiden på dygnet, faktiskt. Nu ska jag slå en pling runt till alla och fråga vad det blir av med allt idag. Jag ska offra mig och se Eclipse på bio. Idag börjar en snällare Columbus. Hihihi.

(give me that kind of love.)

Jag hade världens värsta dröm i natt. Liksom, en sådan man vaknar upp och halvgråter och tänker "yes, det var bara en dröm". Det var en dum blandning av att se folk man tycker mycket om, dö, och en annan som helt "bedrar" en, och en som slog till mig. Jag kanske behövde det, för jag vaknade upp och mådde mycket bättre. Dels för att det inte är ett enda moln på himlen, att jag ska få ta med kameran med på äventyr och även träffa söta lilla Lisa idag. Och jag tror dessutom inte att jag mår bra att vara instängd i hemmet för länge, för jag får för mig saker. Okej, ja. Jag ska även få träffa Jasmine och Becka idag, vilket kommer bli mycket-mycket-mycket roligt! Ja, ni kan förvänta er bilder när jag kommer hem.
(och tack fresten för era kommentarer i förra inlägget<3)

Jag tror att jag är psykisk sjuk.
(spärra in mig.)

And our laughter reached to heaven,
while our sorrows went to hell.

Det blev en spellista, helt plötsligt. Fylld med operfekt musik som tillsammans skapar känslor. Lite kärlek, lite tröst, lite tårar, lite minnen och allt sådant. Det blev i alla fall någonting jag stolt beskriver som min "fan-va-livet-bara-blir-bättre"-lista och som får mig att båda gråta och lite skratta åt att alla minnen som är intrycka i de noterna. I alla fall, den finns här och ja, om ni vill lyssna, gör det.
(detta är ett dumt försök att fylla kategorin "mp3".)

(tagit alldeles för mycket tid att göra, faktiskt. Men jag har inget liv, och det var ganska underhållande att göra.)
(och nej, jag har inte tagit bilden. Jag snodde den från gruppen på facebook, som du kan hitta här.)

Det känns ganska så rättvist att Spanien vann. De spelade bäst, var snyggast och gjorde det enda målet. Rättvisare än så kan det inte bli.
Puss.

Jag smälter bort. Det är alldeles för varmt. Medan pappa sitter och förbereder sig mentalt för finalen sitter jag och klunkar vatten, lyssnar på Timo Räisänen och smälter bort. Det känns mycket trevligare att ha flyttat ut datorn till vardagsrummet, för då kan jag blicka över till tvn då och då, prata med pappa och samtidigt göra roliga saker. Däremot vet jag inte vilja jag hejar på. Hollande, njaaaa. Spanien, ja, kanske. Ungefär så går det runt i huvudet. Gud, det känns jobbigt att ens tänka. Fan, ta mig till Grekland eller något, för där var det förifan inte så här varmt. Jävla väder. Det ska ju vara en svensk sommar som är lite smått kall, och det är just därför man åker utomlands. Det blir ju helt fel när man får samma bränna när man är hemma i Sverige en vecka som när man åker utomlands en vecka. Fy va' fel det blir.

Efter att ha suttit och halvgråtit till världens bästa film (walk the line) bestämde jag mig för kärlek övervinner allting. Faktiskt. Inte för att det rör mig så mycket, men för andra som liksom behöver att veta det. Jag vet själv att jag alltid har underskattat bandet man delar med folk. Att man alltid tänker: "jaha, nu tar det slut". Och ja, det tar slut om man jämt tänker så. Det är sant att allting går, bara man vill (och kämpar). Och när man tänker dumma tankar och ger upp, då tar det slut. För ingen orkar kämpa för två. I alla fall inte allt för länge. Jag vaknade i alla fall hemma hos mamma, mådde dåligt som jag har gjort i någon vecka nu. Jag vaknar konstant med huvudvärk, förkyld näsa och panik i hjärtat att jag är död. Jag vet inte varför, men jag tänker alltid det. Men jag överlevde. Tiden har rusat iväg idag. Allt mellan ha ätit med pappa, pratat med pappa, varit med pappa, gosat med adam (tusentals gånger, som jag alltid gör), borrat ner näsan i adams päls och mått så försvinner förkylningen och allt det där med ett POFF! Och medan jag satt och suktade efter sådan fin kärlek som Johnny och June har, så letade jag upp en bild och redigerade den. Roligt att jag nu mer tar så crappy bilder att jag måste redigera andras för att få styr på mina galenskaper. Nu ska jag nog dejta kudden, för jag är så galet trött.
(eller inte, egentligen, men jag borde.)

(right back at ya.)

Jag sitter nu på mammas balkong med hennes laptop och i smyg spottar på tyskar under mig så att de tror att de regnar. Det känns elakt, och jag har hemskt svårt att hålla mig för skratt när de plockar upp paraplyerna de hämtade efter femte gången jag spottade. Jag tänkte ta kort på min fina sovplats hemma hos mamma, men jag förstår mig inte på hur man sätter på webcamen. Det sitter i datorn, så jag vet inte ens om den fungerar. Nu ska jag ladda ner roliga spel från internet från en sida. Roligt, oui.
(Och nu började en av tyskarna gråta?)

Det känns fel att sitta och vänta på dig i timmar nu, och gråta för att jag inte längre kan lita på dig. Det känns fel att se Adam ligga vid dörren och vänta på dig, även fast han inte förstår, viska i hans öra: Han kommer snart. Men jag vet inte du inte kommer komma, att du alltid tar oss i andra hand. Jävla dig. Jävla, jävla, jävla, jävla dig.

Nytt:
På sidan av min blogg nu, så finns det en "maskin du pantar i" som jag är addicted to. Helt galet. Jag är helt förälskad i att sitta och dra burkar till hålet, och jag har därför lagt till den på sidan. Jag vet inte om de stödjer någonting för människor eller något, men det är underhållande osv.
(ja, det visar just hur roligt jag har 2 på natten på en onsdag. Men jag är lättroad, så det är säkert lika roligt imorgon ocksås.)

Just nu:
Jag sitter, förkyld och hostig (och ont i halsig) och tittar på en konstig kärleksfilm och halvgråter. Delvis för att jag är sjuk, och för att kärlek egentligen suger. Såklart ska hon vara otrogen mot världens sötaste kille, och det sårar mig. Idag var en bra dag, en fin dag, tills jag kommer hem. Varje gång mamma går och lägger sig, känner jag mig ensam. Inte omgiven av kärlek, värme eller ens ord. Jag är ensam just nu, i allt egentligen. Jag mår dåligt för att mamma har blivit sviken av kärleken och för att min mammas kusins "man" dog i cancer i hjärnan, även fast det sista var mer än ett år sedan. Jag mår dåligt över att folk inte förstår att hon är stark som inser att livet går vidare efter det, istället för att tycker att det är konstigt att hon inte sörjer. Det tar nämligen två år att riktigt att komma över någon, och jag tror inte att jag har så mycket tid att sörja. Jag har inte tid att sörja all kärlek som går i kras i mitt liv, folk som egentligen sviker mig (fast jag är för blind för att inse det), och för att det ibland känns som att jag kämpar för ingenting.
Allt det rinner igenom mitt huvud just nu, och jag gillar att whina i min egna blogg. Det var därför jag skapade den, för att slippa gå till någon psykolog. Inte för att jag tror att jag behöver det, men man vet aldrig.
Peace out, eller något.
(ja, jag har blivit hippie sedan peace and love<3)

"Then there's you, then came you.
When I'm lost, I look at my picture of you.
And somehow I'll make tonight our own,
show you every way I've grown since I met you.
And right now I'll be the boy in your next song,
I'll learn the parts and play along.
If you let me."

Without humor, life sucks.
Without courage, life is hard.
Without love, life is hopeless.
And without friends, life is impossiple.
(musik som inte har med ^ att göra.)

Hemma igen, från världens bästa långhelg eller vad man vill kalla det.
Och nu får grannarna höra Den svenska björnstammen på högsta volym, gud, de måste ha saknat mig. De var dessutom överdrivet bra live, och det gick liksom inte att undgå att det var en av de bästa känslorna i världen när man inser att tusentals fler gillar samma band som du. Häftig känsla. Och dessutom är The hives nya sångare överdrivet snygg. Jag har lite ont i fötterna, benen och armarna(?) men det var det värt. Imorgon åker pappa och då kommer mamma. SEDAN ÄR DET RESTEN AV VECKAN HELT SJÄLV.
(då dansar jag fan till dansmusik igen.)

Jag vaknade nu, mer än fyra timmar tills mitt tåg går. Då har jag tid att inte stressa, packa, gå igenom vilka band jag ska se och övertyga folk om att de är awesome (alla litar på min musiksmak<3), be för att det ska vara bra väder och trevligt folk istället för folk som är dryga och stirrar istället. FUCK YOU GUYS. Jag ska bli president och be alla dryga skaffa dig en sådan stjärna som man sätter på tröjan ifall man är dryg. COLUMBUS FOR PRESIDENT, FFS!