Columbus

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller min mammi år. Det kändes fint att ge henne en bakelse, skriva en dikt och krama om henne. Det som skär i mitt hjärta, att jag behövde se henne gråta. Jag vet att det alltid känns jobbigt att säga hejdå till någon man håller kärt, men det känns extra jobbigt att hjälpa henne att skriva ner allting och sedan höra henne säga: "Ja, sånt här är aldrig enkelt". Hon är en av de starkaste människorna jag vet, faktiskt. Nu är jag hemma själv, utan pappa, Adam eller min mamma. Jag ska nog krypa in i pappas säng, med ton av mjuka vänner och låtsas som att de håller mig sällskap. Imorgon, klockan ett på dagen, bär det av till Norrland. Mitt andra hem. Det värker lite smått i hjärtat av förhoppningar. Jag vet att du inte kommer svika mig, Norrland, när det gäller att ge mig känslor jag inte trodde funnits. Gråtfärdig_chey_94 avslutar nu detta fula inlägg. Sov sött eller något.