Columbus

Efter att ha suttit och halvgråtit till världens bästa film (walk the line) bestämde jag mig för kärlek övervinner allting. Faktiskt. Inte för att det rör mig så mycket, men för andra som liksom behöver att veta det. Jag vet själv att jag alltid har underskattat bandet man delar med folk. Att man alltid tänker: "jaha, nu tar det slut". Och ja, det tar slut om man jämt tänker så. Det är sant att allting går, bara man vill (och kämpar). Och när man tänker dumma tankar och ger upp, då tar det slut. För ingen orkar kämpa för två. I alla fall inte allt för länge. Jag vaknade i alla fall hemma hos mamma, mådde dåligt som jag har gjort i någon vecka nu. Jag vaknar konstant med huvudvärk, förkyld näsa och panik i hjärtat att jag är död. Jag vet inte varför, men jag tänker alltid det. Men jag överlevde. Tiden har rusat iväg idag. Allt mellan ha ätit med pappa, pratat med pappa, varit med pappa, gosat med adam (tusentals gånger, som jag alltid gör), borrat ner näsan i adams päls och mått så försvinner förkylningen och allt det där med ett POFF! Och medan jag satt och suktade efter sådan fin kärlek som Johnny och June har, så letade jag upp en bild och redigerade den. Roligt att jag nu mer tar så crappy bilder att jag måste redigera andras för att få styr på mina galenskaper. Nu ska jag nog dejta kudden, för jag är så galet trött.
(eller inte, egentligen, men jag borde.)