Columbus

(then pull yourself up, and dance 'til you drop, i'm your baby.)
Har gått och blivit beroende av The Sounds. Jag gillar speciellt att de är svenska, det känns som vi har värsta mycket gemensamt då. Jag har så sjukt mycket i skolan, att jag aldrig riktigt får sova. Och så har jag typ blivit sjuk, och måste sova. Livet är så bra just nu. Sakar Lisa, saknar norrland och saknar dagarna man slapp plugga. Ska typ gå upp nu, och plugga. Yes.
L-to-the-atero.

Sitter vaken, fast jag egentligen borde sova. För jag blir alltid sentemental när klockan har passerat tolv.
Ibland känns det hopplöst. Jag vet innerst inne att alla känner så, att det är ingenting jag är ensam om. (Speciellt inte när man är i tonåren, jag tydligen fortfarande är i). Det är som att man alltid sätter sig själv i sådana situationer som är för hemska. Som att jag alltid förstör för mig själv. Om någon såg in i mina tankar, skulle den personen nog säga att det är just det jag gör. Förstör för mig själv. Det är konstigt hur jag alltid gör det, som att jag är rädd att någon ska få komma för nära. Fast jag egentligen inte har någonting att avslöja, ingenting jag vill gömma. Jag inser ibland att jag är lyckligt lottad att jag har så fina vänner, som jag kan lita på. Som jag vet inte kan berätta mina hemligheter för någon. Men den här gången känns det som att det står mer på spel än annars. Som att det här är verkligheten, och att om jag tar ett snesteg så blir allting så förfärligt fel. Samtidigt så känns det inte längre som att förfärligt fel är så förfärligt fel som det förut var. Som att det är ett litet sår på mig, som sedan läker och glöms bort. Så är det nog. Hoppas att det är så. Och hoppas att jag får som jag vill. Att ingen, inte ens jag själv, stoppar mig den här gången.
(Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. x5)
Lura mig, nej, nej. Vad folken säger.

Har inte skrivit här på ages. Det kan vara för att mitt liv nu är så väldigt hektiskt, eller att jag nu har snöat in mig på min andra blogg When the time comes. Jag gillar att den är så opersonlig, men ändå väldigt personlig. Jag och mamma satt och diskuterade det igår, och hon sa att eftersom jag har ett "musiksinne" så har jag djupare musiksmak än andra. Don't know if that's true, men visst.
Ikväll drack jag min första lagliga drink, och den var dyr. För just det, jag är nu arton. ARTON FUCKIN' BAST. Mina fina vänner från klassen och jag gick och åt buffé, och jag fick nagellack och massa andra saker. Asfina. <3 Låg och tittade på Walk the line, som är en av mina favoritfilmer. Är sjukligt förälskad i Johnny Cash av någon anledning. Älskar honom bara.
2012 har varit ett bra år än så länge. Idag var mitt första alkoholintag, ifall man tar bort champagnen jag drack på nyår med släkten.
Ska lägga mig och titta på film, någon asfin. Kanske walk the line igen, bara för att den är så asgrym.
Latero, as always.