Columbus

(Och vad vet du om kärleken, förens du förgäves hatat den? Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna, för kärlek som inte kan dö, men inte heller leva?)
Historieboken verkar så löjligt hopplös att öppna. Har gjort en uppgift av två, men orkar inte se lyckliga slut längre. Orkar inte läsa om hur frankrikes invånare hatade parlamentet. Vem bryr sig, liksom? Hör hellre hur Håkan förklarar hur hans "kärlek" försvunnit, och hur hon aldrig mer kommer tillbaka. Mycket bättre. Längtar så att det gör ont tills Halv åtta hos mig börjar. Nu ska jag slita mig från att vara deprimerad (är inte, men jaja) och plugga. Det betyder att klicka vidare från Håkans alla fina, sorliga låtar (som förstår mig) och gå och göra nytta. Dessutom har jag börjat hata min blogg, för att det känns för uppenbart om vem jag skriver om. Vill förändra innehållet, men det går fan inte.
(Den här gången, den här gången kanske världen förstår oss.)