Then there's you, it's always, always, always just you.

Klirrar ihjäl mina stackars ben. Norrbotten var gulligt nog fullt av mygg. De där jävlarna.
Har bestämt mig för att det är bättre att inte känna något, än det jag på något sätt just nu känner. Så full av ingenting. Det kanske inte är en känsla, fast i min kropp är'e det. Jag är fulländad ibland för att jag har så fint folk runt mig. Som jag älskar obegränsat. Men man vill alltid ha mer. Jag kan inte, och vägrar, att stanna där jag är. Jag kan inte sitta och blicka över mitt liv som en tavla, för att jag vet att den inte är fulländad. Den kommer kanske aldrig bli det. Jag slits mellan att vara hel och ingenting. När jag är runt folk jag älskar så är jag hel. Full av den. Man när jag är ensam, blir jag ingenting. Fast ändå något. Även luft är något, liksom. Så I'm done.
Puss.

Kommentarer

Hello, I'm:
Komma ihåg dig?
I come from this website:

Time to express:

Trackback
RSS 2.0