Columbus

Hej. Jag tror att livet alltid är en bitch, för att någonting finare ska vänta i gryningen. Jag väntar och väntar och väntar och väntar på den där jävla gryningen, men den kommer aldrig. Varför hoppas på att människor ska förändras, när man innerst inne vet att det kanske aldrig händer? Varför drömmer man om något, eller någon, när man vet att det är större chans att förlora än att vinna? Jo, för att man tror att man är speciell. Det där undantaget som varenda människa drömmer om. Andra människor må uppleva det, men jag är osäker på att jag någonsin kommer det. Det handlar inte om Fredrik, inte om varenda önskan som inte gått i uppfyllelse, eller varenda psykiska bitchslap jag har bevittnat. Allt det var bara droppar i havet, typ. Det handlar om att Life is a bitch, and then you die. Nu vet ni. Latero.