Trying hard, but still crying.

Det känns tomt. Ena sekunden så finns någon här, och andra inte. Ena sekunden så tänker man inte på någon, och andra sekunden är de det enda jag kan tänka på. Jag kan tänka mig hur jävla hårt det måste vara för hans mamma att hitta honom hängandes från bron. Det gör ont i mig att veta att han dog ensam. En människa som var så fin som honom, dör ensam. Och vem ska jag prata med? Ingen kan förstå det. Det är en sorg, en besvikelse och en förhoppning över att han har det bättre där han är nu.
Vila i frid Emil.
Du är saknad.


Kommentarer

Hello, I'm:
Komma ihåg dig?
I come from this website:

Time to express:

Trackback
RSS 2.0