Columbus

Är sjukligt oroad att förlora någon jag älskar. Jag är konstant rädd att någon av mina äldsta kompisar ska "move on". Vet inte hur jag skulle överleva utan någon som har en sådan stor del av mig, och ärligt talat så ser jag det som att varenda en av mina kompisar har snott en del av mig. Jag kan kanske klara att ha de utspridda runt om på jordklottet, men en framtid utan de, är oacceptabel. Samtidigt värmer det mitt hjärta att veta att jag har världens finaste kompisar. Att de är alldeles asfina och sprider världens finaste ljus runt de. Jag älskar att gå runt och prata med de, och det är som att de räddar mig. Från att göra fel. Jag älskar att jag kan säga allting till de, och så förstår de. Ändå är jag konstant livrädd att förlora dem. Att ljuset de sprider, ska lysas mot någon annan. Vill samla ihop alla i en liten burk och bara släppa ut de när ingen annan är i närheten så de kan sno de. HAHA. Åh. Fina vänner.