Columbus

Att traska hem utan hörlurar är bland det vackraste som finns. Att gå förbi hus man har gått förbi tusentals gånger, men ändå se de på ett helt annat. Insvepta i ett vackert mörker, med några få lampor som lyser, och höra avlägsna röster. Att gå förbi en gammal "kärlek"s hus, och le för att någonting som gick fel ändå gick rätt så rätt. Att se att folk jobbar klockan elva på kvällen, får mig att tänka på att Stockholm nog är Sveriges motsvarighet till New york. "The city that never sleeps". Och även fast det är vardag, så ser man fortfarande folk stå på balkongen med en drink i handen och samtala om någonting så oviktigt. Det får mig att inse att det finns hopp, även fast livet ibland skiter sig. Det får mig att inse att det finns hopp när en av mina bästa vänner snart försvinner till andra sidan jorden. Det är fint att uppleva det själv, att bara gå och lyssna på stadens alla sånger. Att vara själv kan ibland vara det finaste.