Columbus

På något sätt är det fint att man säger: det har hänt någonting fantastiskt! i skolan, och att då alla mina kompisar vet vad det handlar om. Jag skulle vilja berätta för hela världen, men det är inte intressant för resten av världen. Bara för mig. Och fint att sitta och lyssna på Kent och veta att någonstans så kanske det finns någonting som är lika lycklig som jag är just nu. Fast att jag vet att min lycka aldrig är särskilt långvarig, så känns det fint att veta att jag kan må så här bra. Det hade jag nästan glömt. Iallafall har vi två timmars lunch imorgon, och på tisdag kommer jag att avlida. Och det där med ".day", så kommer det snart. Imorgon kanske, eller på fredag. Får se.