Columbus

Jag hatar verkligen att inte ha mitt liv under kontroll. Det är som sand som rinner genom mina fingrar när jag ens försöker. Jag orkar inte beskriva det här, för det känns som att jag bara klagar i min blogg nu för tiden. Jag är egentligen inte så här irl, det är bara det att bloggen har blivit det stället jag skriver av mig. Sitter och lyssnar på Lovers in japan (den biten som börjar efter 3:57) och äter min sista piggelin. Och tänker. Som jag alltid gör. Det är ett kallt vinterland utanför fönstret, och jag fryser. Har ni någonsin undrat om någon tänker på er just nu? Just när du tittar ut genom fönstret och undrar vad den gör. Det behöver inte vara en förälskelse, en vän eller familj. Det kan vara personen mitt emot som tänker: "hon ser så olycklig ut", eller en lärare som just läser uppsatsen du lämnat in. Jag tänker ofta så. Vad alla gör precis nu.