Columbus

Jag sitter just nu och lyssnar på Broder daniel - Army of dreamers och gråter. Jag gråter så mycket att jag liksom har tappat fattningen. Jag har så ont i hela kroppen och inne i min själ att jag bara vill skrika, rakt ut. Att förlora sin bästa vän till ett annat land känns som att bli nerslagen och sedan sakta liksom dö. Fast jag är fullt levande. Jag och Lisa satt i någon timme och grävde, fyllde en kartong med minnen, och skulle sedan föra ner våran "time kapsel", men det var för mycket mask. Så nu sitter den på min säng och påminner mig. Den här veckan har varit den bästa veckan i mitt liv, på länge. Det känns omöjligt att leva utan henne. Världens bästa. Världens, världens, världens bästa Lisa.
(Lisa: Jag finner inga ord.)