Columbus

Det var (och är) obeskrivligt vackert att se Kent live. Att stå bland tusentals människor som älskar just den låten lika mycket som man själv gör. Och obeskrivligt vackert är det att stå och skrika med till låten, känna basen slå sönder i bröstkorgen och hålla sina vänner i handen. Jag var exakt där, lyssnade på exakt samma låt och sjöng exakt samma texter. Det är så här när man ser det efteråt som man förstår att sådana ögonblick är ovärdeliga.
(Det verkar så enkelt, vännen, ändå är det så obeskrivligt svårt.)