Day 07 – Your best friend(s)

Det är svårt att beskriva en vänskap så fantastisk som vår. Det är svårt att berätta för världen hur värdefulla ni är för mig, men jag ska försöka.
Som jag berättade för dig Sneli igår, att utan er skulle mitt liv vara kasst. Jag skulle överleva, kanske ha hittat andra vänner, men jag kan helt enkelt inte se en värld utan er nu. Det känns liksom otänkbart att inte ha er i mitt liv. Att aldrig fått leva de där små ögonblicken av perfektion jag alltid lever i när jag är runt er. Det är som att ni är magiska och får mig att tänka snälla, fina tankar. Som att allting bara löser sig. Jag kan inte förstå den som har hjärta att någonsin skada er, förstör det där fina ni bär inom er. Vi bråkar aldrig, verkligen aldrig. Visst kan vi bli irriterade på varandra, men jag har inget minne om att vi har verkligen bråkat någon gång. Vi behöver aldrig bråka över killar, eftersom vi har så olika killsmak, aldrig behöver vi bråka om tider eftersom vi alla kommer försent. Vi behöver aldrig bråka om filmval när vi ska se på film, för vi har likadan filmsmak och vi behöver aldrig bråka om vart vi ska vara, för det är nästan en självklarhet att vi ska vara hos Lisa. Mitt rum är fylld av små saker som alltid påminner mig om er, som den fina "tavlan" ni gjorde till min födelsedag. Eller som min mobil som är fylld av bilder och filmer på hur vi hade det när vi alla bodde i gångavstånd från varandra. Man brukar ju säga att man inte vet vad man har fören man förlorar det, och även fast jag inte har förlorat er så vet jag att ni är ovärdeliga. Det var ovärdeliga tider då vi kunde träffas och bara vara, istället för det vi har nu. Det blir svårare när någon flyttar tusentals mil ifrån de andra, men ändå håller vi ihop. För våran vänskap är så fin och stark att den klarar allting. Jag kan bara hoppas att vi håller ihop tills vi är nittion, då vi flyttar. Att vi får uppleva det verkliga livet tillsammans. För om det är likadant som det vi har gått igenom innan vill jag inget hellre än att leva det med er. För ni är det allra bästa, den vänskapen man bara kan hoppas på att få uppleva.
"When I had no one to call, all the world had shut me down.
I showed up at your door, so blue.
Thank god I have a friend like you."
(kunde ju bara sagt att jag älskar er, men det är för svagt sagt.)
aaaaaw fan vad fint sagt! Blev fett tårögd. Det är det här jag hatar, att när man har något så fint med två människor att man är rädd för att förlora det. Precis som Bella beskriver för Edward, jag är rädd att ni helt plötsligt ska försvinna. Då skulle jag aldrig klara mig. Den här tiden sen vi började umgås tillsammans har jag mått så bra, har äntligen känt mig säker i mig själv och har haft möjligheten att vara mig själv utan att skämmas för en enda del av min pinsamma figur. Det finns inga andra som kan förstå mig så bra som ni. Jag behöver liksom inga andra än er, min familj och livet jag lever. Jag skiter i killar, dom bara kommer och går. Men ni består.<3
aw sötis :( det var som du precis skrev om dig själv. För du är bäst! HAHAHA älskar hur nelly compared till edward. Söööt. Jag saknar er så mycket. Och jag hatar att jag inte kan beskriva det med ord, för om ni visste, skulle ni bli... amazed. Jag vill vara där med er nu, och gå vilse i staden på en mörk vinterskväll och bara prata om alla randome saker som vi alltid gör och verkligen get into the topic. Jag klarar inte av det här stället och nedräkningen började redan dagen jag åkte.