Columbus

Kärlek är medicin att överleva som tar död på alla andra kroppsdelar än hjärtat. Kärlek är att se fel och brister, men älska de mer än det positiva. Kärlek är att hålla handen och inte vela någonting annat än den andra personen ska kunna känna hur mycket man älskar den, genom ens blodådror som snuddar dens. Kärlek är en dum känsla, som man ibland kan leva på. Kärlek kan vara luften man andas, eller marken man går på. Den kan också vara tonerna till en vacker låt, eller nyckeln man för in i låset när man har haft en jobbig dag. Kärlek kan också vara någonting som gör så obeskrivligt ont. Någonting man ligger och tänker på varje kväll man ska sova, eller någonting man tänker på, när man tänker på hur man ska förstöra en människa inifrån. Kärlek sägs vara den starkaste kraften, och det tror jag på. Att kärlek kan rädda en person, men samtidigt förstöra den så himla barbariskt. Jag tror att kärlek är båda gott och ont, att kärlek är både fint och fult. Att man bör ta sig in i kärlek med vetenskapen om att man kan vinna guld eller förlora allt. Men det finaste med kärlek är ändå om man besegrar alla odds och vinner det finaste man någonsin kunnat vinna. En annan persons fullständiga hjärta. Jag tror alltså, eller snarare vet, att kärlek är värt alla risker. All smärta. Så kärlek för mig är att vilja dela en stor del av sitt liv med en person, och inte egentligen bry sig om någonting annat.